(Insändt.) Obehörig tullfrihet. Af tidningarne har man erfarit ot K. M, den 18 dennes tillåtit sockerbruksidkaren C. L. H. Schwieer att för en i Stockholm tillämnad anläggning af ett äng-sockerraffineringsverk innevarande är från Tyskland tullfritt införa de till berörda raffineringsverk erforderliga machinerier och apparater, i värde uppgående till högst 22,000 rdr bko. Om en ny och 1 riket okänd samt allmänt nyttig industrigren, t. ex. ett jernvägsföretag, hugnades med dylik förmån, skulle säkert ingen derpå undrz — men att en näring eller skrå, som genom ett mångårigt monopol tillåtits uppbära en skatt (enligt hvad inför Rikets Ständer blif vit ådagalagdt) 91 omkring 6 å 8 skillingar i veckan rå hvarje medborgare som förtär sacker till sitt saffe, och hvilken näring ännu gynnas af en hög tull, nästan så god som det gamla monopolet, blir omhuldad med dylik nåt, det nåste i sanning tagas d notam af kommande ständer. Då en inflyttande itländning får betala 10 proc. för husgerädssaker, iydligen afsedde tiil familjens behof och ej till afsalu, så böra väl dessa landets beskattare ice tillätas uvadandraga sig eu biliig skatt eller tull för sina brusnventarier, hvilken för en så riktad korporation är ät ait betala. Hatare af monopoler och allt som gynnar en medborgarklass på de öfrigas bekostnad.