Aftonbladet – 27 juni 1855, sida 3

lade derför på intet vis olagligt eller ens emot Sit egen ordens reglor, dä han öfvergick till protestant iska bekännelsen. Det oaktsdt kunde han ej i Böhn ten supa nägon protestantisk prest, som vågade upptag 8 honom i sin församliog ; alla fruktade nemligen at ädraga sig öfverhetens misshag och att bestraffas för polagliga omvändelseförsök, hvilket kostar den som dermed ertappas fyra års fängelse. Borzinsky säg sig derföre nödsakad att bege sig till Preussen för att få sitt bjerias önskan uppfylld. För att emellertid bokstadigen uppfylla de föreskrifna vilkoren, begagnade han tillfället, då han skickades till sin ordens kloster i Teschen, att anmäla sina afsigter så väl för priorn hans eget kloster i Prag som för ordens provincial i Wien, och beträdde derpå det preussiska området. Den 17 Januari 1855 blef han i S:t Peterskyrkan i Petersbain, nära Neski, upptagen till medlem af protestantiska religionen genom sin landsman J. Rowoiny och bevisade sia omvändelse genom att emottaga det heliga sakramentet under båda formerna, i verensstämmelse med protestanternas lära, samt erbö:l derpä det i Jag föreskrifna intyget om öfvergängen. Borzinsky hade af nägra vänner blifvit varnad fr att återvända inom Österrikes gräns, men olyckstvis aktade han icke dessa varningar, utan förlitade sig i sin enfald på österrikiska regeringens rättskänsia. von allt ifrån den stund han ytiwade sin afsigt avt ö vergifsa katolska kyrkan var hans dom falld, och b-mliga order utfärdades att man skulle bevaka hans rörelser. De kyrkliga myndigheterna begärde polisens biträde, och sedan han någon tid uppehållit sis i Mähren, fängslades han af gensdarmer och poii-agenter och äterfördes till sitt förra kloster här i st den, der han nu hälles inspärrad utan hopp om att o-gonsin ätervinna sin frihet med mindre han afsvärj.r sin nya religion. I samma kloster befinner sig en annan olycklig ckare, vid namn Joschim Jezule, också förut en volsk prost, som Öfvergätt till protestantiska religiooch som na i tjugo ärs tid hällits inspärrad och andlats som vansinnig, hvilket han också till slut vifvit, allt derför att han ej velat öfvergifva sin tro. Den hårda behandling Borzinsky mäste utstä är en hemlighet i sta:en, ty hans förra ordeosbröder oratala det triumferande säsom ett rättvist straff för hans synd och säsom en helsosam varning för andra. i fort han blifvit öfverlemnad till klostret, sattes i ensamt fängelse i en cell som låg intill den, hvaruti ; vansicniga förvarades, och undergick ett strängt förhör af kanonikus Dittrich, ordens convisitator, som gjorde lt hvad i havs förmäga stod, ehuru förgäfves, för t förmå honom att öfvergå tillbaka, och föreställde honom att hazs synd var mycket större äa om han sn orden hade stulit 10,000 flioriners värde (!). Han ivstängdes derefter för sig sjelf, tilläts icke att besaana böcker eller skrifmaterialier, fick ingen annan röda än vaiten och bröd, och saken anmäldes för UnIras primus, kardinal Seitowski i Gran, såsom aposrolisk visitator. Men innan hans högvördighets utslag anlände, hade den stackars Bonzinskys öde högligen förvärrats, Vid påsken hade han bedt abboten om tillåtelse att erhilla nattrarien ef en protestantisk prest, men denza begäran hade blott hafs till följd att han föräyttades till en alldeies mörk underjordisk cell, belägen näst ictill två andra som upptogos af två vansinniga, hrilkas galenskap öfvergått till fullkomligt raseri. Kardiaalens svar anlände under tiden och lydde som föl: Det strängaste ensamma fängelse, med botoch fastedagar. Mändsgar, onsdagar och fredagar vatten och bröd; derjemte dagliga besök af en botpredikant. Resultatet anmäles för kardinalen. Sälunda försmäktar den stackars mannen i en djup, mörk cell, och dett!a för en sak som rör hans innersia öfvertygelse. De som närmare käona honom beskrifva honom såsom en fullkomligt oförarglig och sttskaffens inenniska samt utmärkt läkare; men han bar under en läng tid varit ett föremål för de andra munokarnes misstankar och fruktan genom sin välgörenhet mot de fattiga och det mod hvarmed han brukade högt uttala sitt ogillande af de missbruk som räda inom klostret.