Aftonbladet – 27 juni 1855, sida 2

— På Humlegårdsteatern gafs i går afton ett nytt originalstycke Lefve fåfängan!, lustspel med sång i två akter. -Ehuru detta stycke såsom dramatisk komposition icke tål vid någon strängare granskning, företer det dock flera roliga bilder ur hvardagslifvet, komiska situationer och lustiga kupletter, samt framkallade derför mycken munterhet i salongen. Styckets hufvudfigur är en representant af den del af bourgeoisien, som af en orimlig fåfänga drifves att söka utmärkelse och heder på en för densamma främmande väg, der den dock vanligen endast förvärfvar en viss prägel af löjlighet: en grosshandlare, som ständigt sneglar och fingrar på den nordstjerna han omsider lyckats fästa på sitt bröst, och som vurmar på familjeförbindelser med grefvar och baroner. Men dessutom finnas här flera andra stockholmska typer: en lustig ture till extraordinarie, som lefver af väder och vind och poesi och som inom Stockholm räknår 6000 dubröder inom alla samhällsklasser, från gardesmajoren och kammarherren till slottskanslibetjenten; ett kontorsl:jon, som glömt svenskan under fyra års vistande i Lybeck, som skrytsamt demonstrerar med sin äkta foulard och ordar om sina relationer med den charmanta veuve Cliquot; en åkaredräng från Småland, som tager lektioner i att fria på stockholmska, men hos hvilken den småländska naturen går öfver upptuktelten o. s. v. De spelande utförde i allmänhet förtjenstfullt sina partier. Hr Norelius såsom den fåfänge grosshandlaren, återgaf rätt väl den komiska grandezza, som måste framträda hos en dylik personlighet. Hr Schwartz spelade den lättsinnige e. o. kammarskrifvaren med vanlig friskhet och abandon. Af fru Ljungdahl skulle man kunnat önska något mera naivit6 i Ölandsflickans parti. Hr Hallbeck såsom åkardräng var mycket rolig, om ock spelet stundom var alltför