Aftonbladet – 26 juni 1855, sida 3

SN NH N Nl NH Aa uniform, emedan det skämmer kläderna och utseendet. Han kallade till gig officern och befallde honom att låta gifva karlen gom gråtit tjugufem slag knut. Offisern öppnade sin plånbok, iaskref den bro tsliges namn, slagens antal och återvände till sitt led. Konstantin fortåatte mönstringen; den rekryt som slutade linien var en rask karl med en öppen och sorglös uppsyn. Storfursten stannade, Se der, minsann, mumlade han med en nöjd, min, en kamrat som tar saken muntert, Åh, det är icke derföre som jag lers, sade den unge soldaten, med möda qväfvande mel lan sina tänder ett konvulsiviskt skratt. Hvarföre då? Förlåt, jag ler. ..; Nåväl? ... sade Konstantin. ig Åt ditt utseende. Aldrig har jag sett något roligare. Om du ville hafva den godheten och se dig, skulle du icke kunna afbålla dig sjelf från att le). En böftig, föga varsktig, men förskräcklig vrede skulle vid hvarje annet tillfille hafva varit följden af dessa ord. Men denna gång var cesarewitsch icke vid grymt lynne. Han upptog skämtet såsom en qvick ma, hvilket ban icke var; det friaste gapskratt skakade hvalfven i det eljest så tysta och hemska pelatset. Den unge goldatens öppenbjertighet blef grunden till hang lycks; han införlifvades i storfurstens garde och erhöll lika många silfverrublar som hans kamrat knutslag. När elden icke bränner, så värmer den. (Slutet f ljer.) t) Det ryska spräket bär, oaktsd; sin rikedom, djupa spår af folkets träldom. En slaf sora talar om sa herre, säger: Har har den artigheten att tärka, han har den godheten att sofra Det allmänt brukliga ordet du betecknar icke förtrolighet eller jemlikhet. Muschiken säger du till adelsmannen, liksom till czaren.