Aftonbladet – 26 juni 1855, sida 3

prisni, en ung toskanare, som 1848 i kriget för Ialiens oberoende ärofullt ådagalade sin pvriotism. Vi inställde oss, klädda i surtout, då vi icke kunde tro att en annan drägt var nödvändig för att besöka en boning, hvars invånare den tiden icke bodde der. Furst Gregorius visade sig förvånad öfver denna vesterländska vårdslöshet. Han upplyste oss derom, att ställets ceremoniel icke tillät någon att der visasig annorlunda än i frack, och som han är sjelfva: godheten, förde han.oss i sina rum, belägna i sjelfva palattret, och klädde os i två af sina frackar, hvi ka voro så stora, att både Ciprianioch jag kunnatrymmasrätt väli en af dem. Vinterpalatset höjer sig vid stranden af Newa — detta hafsfoster med rysliga öfversvämningar. Liksom alla publika byggnader i RByssland är denna mycket stor, mycket präktig, mycket stel, hvarest ingenting fattar, utom en enda sak, en obetydlighet, en absiraktion — konsten. Eremitsgets museum är genom ett galleri förenadt med vinterpalatset. Man inandas der en vällukt af a!la möjliga slag. Allt erinrar der om Katharina: taflorna, bronsbilderna, inskrifterna, möblerna, stilen. Denna samlin skulle för öfrigt vara en af de skönaste i Europa, om man hade kostat derpå lika mycket smek som penninger. Bland röran af en bop profana fuskverk lysa dyrbara stycken, verkliga mästerverk. Den holländska skolan är der hberrligt representerad. Från ett porträtt af Midris kommer man till en mikroskopisk etyd af Gerard Dow; från de stora hvita qvinnorna i satinsklädning af Metzu till de stora skogarne, till Hobhemas höstlöf eller Ruysdaels trädgårdsmursfönster; från Teniers sublima figurer till Ostades lefvande Kermes; på ett lifligt sjöstycke af Berghem följer en oändlig perspektiv af Albert Cuyp; Wouwermans hästar med sina fylliga former stå bredvid Paul Potters idislande kor; Ru