Aftonbladet – 26 juni 1855, sida 2

under utförandet af lagen om klostren. Erkebiskopen i Turin, monsignore Franzoni, har gått ett steg längre och från Lyon, der han för närvarande uppehåller sig, utfärdat ett cirkulär till presterua i sitt stift, hvari han protesterar mot lagen, som har rent af kallar för en sacrilego furto, (helgeråny och befaller presterna att visa pastift motstånd mot dess genomförande och neka regeringen hvarje förklaring som den begär. Svarta Hafvet. Vid första underrättelsen om Anapas utrymmande anmärkte Times i en artikel om Kaukasus: Då Ryssland började kriget 1828 lugnade det Europa genom en högtidlig förklaring, att. det icke sökte någon landförökning. Emellertid förstod det, stt i förtroende tillandra staters okunnighet eller likgiltighet, vid fredsslutet i Adrisnopel med sig för everldeliga tider, införlifva hela Svarta hafskusten från mynningen af Kuban ända till fort S:t Nicholas, det vill säga en kuststräcka af nära 300 engelska mil. Det är glädjande att nu ör just denna landsträcka, den sista som det vunnit af Turkiet, också den första som det är tvunget att utrymma. Påhela den kusten har Ryssland icke mera någon enda station, och vi hoppas att snart skäll ingen rysk soldat finnas på födra stranden af Kaban, hvilken flod genom fördraget i Jassy 1791 gjordes till moskovitiska rikets södra gräns. Att Anapa icke kan vara någon svag föstning visar dhistoriska faktum, att det 1828 först ef.er 32 !sgars försvar föll i ryssarhes händer, ehuru belögtingsexpeditionen under furst Menschikoff och amiral Greig. bestod af 8 linieskepp, 4 fregatter, 21 korvetter och andra fartyg samt 7000 man landstigningstrupper. Samma makt, som späckade Sebastopol med batterier och hela cirkassiska kusten med fästen, egde utan tvifvel äfven medel att göra Anapa nästan ointagligt. Och i sjelfva verket lydde också i fjol, då en britisk eskader rekognoseerade: fästningen, rapporten, att den icke kunde anfallas utan ett betydligt antal landstigningstrupper. Men med förlusten af herraväldet på sjön förlorade Ryssland äfven hvarje stödpunkt på cirkassiska kustens. — Times kan icke hövgifva sig åt en sentimental beundran eller sympati för kaukasiska stammarne, söm jemte dygder äfven hafvå alla barbariets Jaster. Dock ärdet alltid möjligt, att de genom sit inbitna rysshat; sin oafhängighetskänsla och sin fordna gemetiskap med krimska tärtarerna, låta förmå sig till ett aktift och nyttigt deltagande ikriget. Den fria handelsförbindelsen med östra kusten af Svarta hafvet var kanske den vigtigaste vinsten af Anapas intagande. Tillsättandet af en kommissarie i Anspa eller Sudschuk-Kale skulle vara en ypperlig början till att inleda en regelmässig bandelsförbindelse med Europa, som är den säkraste förelöpsre och mäktigaste vägrödjare för civilisering; och de fria kaukas ska stammarne skulle glutligen genom sin tapperhet blifva ett högre och mera oöfverstigligt hinder för Rysslands eröfringsbegär än deras berg. FINLAND. Storfursten Nikolaus har besökt Helsingfors, mönstrat dervårande trupper och inspekterat Sveaborg. Den 21 anlände han till Åbo och skulle öfver Tavastehus och Kuopio anträda återresan till Petersburg. Äfven minister-statssekreteraren för Finland grefve Armfelt har besökt Helsingfors och Åbo. Man läser i Helsingfors Tidning för den 20 dennes: I går kl. 10 f. m. var stor mönstring med samtliga i staden förlagda trupper. Det vidsträckta salutorget utrymdes kl. 8 på morgonen af held landtmannätillförsela, som förflyttades närmare vVarfvet. Sedan 1808 har Helsingfors saunolikt ej sett en så betydande styrka samlad på en gång. H. K. H. storfursten Nikolai behagade, omgifven af gentralitetet och staben, taga samtliga trupper i ögonsigte. Talrika åskådare trängdes i fönster och på balkonger. Mönstringen slöts kl. Y, 11. RYSSLAND. Ryska Invaliden innehåller följande. officiella meddelanden från särskild håll af krigsteatern i söder: Underrättelser från Krim, Generaladjutanten farst Gorischakoff meddelar från Sebastopol, öfver Nikolajew, följande telegrafdepesch af den 4 (16) Innevarande Juni: Från den 31 Maj (12 Jani) till der 4 (16) Juni var fiendens eld emot Sebastöpol svag och vår dagliga förlust mättlig. Den 31 4sj (12 Juni) löpte den fientliga öskadern ut i Svarta hafvet, efter att bafva qvarlemnat i Kertseh och Jenikale omkring 2000 man, mest turkiska trupper. Den 3 (15) Jani snlände den fientliga eskader som varit i Kertsch till Sebastopol. På öfriga punkter af Krim, der våra trupper äro förlagde, har ingenting af synnerlig vigt inträffat. Underrättelser från kusterna af Azowska sjön. Fältaiamanen för donska kosackregemöntenas 1:ä detachement af Azowska sjörs kustlinie, generällöjtnänten Krasnoff, har under den 25 Maj (6 Juni) insåndt följande rapport om staden Mariopols bombarderande af fiegåden samt den allierade flottans förnyade uppttädande icke lingt från Taganrog: Chefen för 66:te donska kosackregementet, öfversteläjtnsntso Kastrjukoff, har den 24 Maj (5 Juni) till mig inberättat att Pedop under förliden gärdsg fatt dela Tegaorogs öde. en 23 Maj (4 Juni) kl. 6!V, e, m. lade sig fientliga ångare, som utgått från Taganrog, på redden vid Mariopol och anställde den 24 (5) f. m, en rättskränkande kaoonad emot er oskyldig och försvarslös stad. Öfversteöjtnanten Kastrjukoff meddelar inga närmars detaljer angående denna infernaliska affär, men upplyser att nästan alla invärare redan före bombardementets öppaarde hunnit undkomnmia samt att kronans proviantförräder i staden blifvit räddade. Samtidigt med denna rapport hafva eheferna för förpostkustlinien till mig inberättat att de allierades ängara, som den 24 Maj (5 Juni) återvändt till Krivsja-Kaså, qvarstadost der på redden, förmodligen i afsigt att förnya sitt anfallsförsök på Taganrog. Berättigad till den förmodan, att de omenskliga fienderna ännu icke fått sitt lystmäte af plundring och — — RER EEE RER