Aftonbladet – 26 juni 1855, sida 2

vat främmande för politiken och äregirigheteten, i utöfningen af välgörenhet, i idkandet af de sköna konsterna, i sällskap med personer, som egde ljust förstånd, liflig fantasi och rent hjerta, och derigenom beredt Ryssland det hoppet, att, i fall sakernas naturliga ordning kaliade hörnom till hans moder Katarina II:s efterträdare, i honom erhålla en to!erant och ädelmodig furste, med stränga seder och tänkesätt. ans första handling som kejsare, ehuru särdeles egen och rysligt energisk, svek icke på något sätt detta hopp. En archimandrit kände stället hvarest Peter III:s qvarlefvor hade blifvit nedlagda etter mordet, utan inskrift och utan grafvård; det var i ett underjordiskt kapell i klostret Sanct-Alexander Newski, hvars. azurblå med gyllne stjernor betäckta domer och präktiga tartariska klocktorn man ser framskymta vid yttersta ändan af den stora gatan Newska. Paul lät taga derifrån sin faders lik, och sedan han från de inre guvernenmenterna kallat till sig dem af Peter III:s mördare, som icke haft den försigtigheten att lemna riket, tvang han dessa mördare att, krökta af ålderdomskrämpor, med blottade hufvuden ända till Kasanska katedralen följa och på sina skuldror i ky kan inbära likkistin, som, i närvaro af en bäfvande folkhop, bar vittne mot deras förflutna lefnåd, — liksom dessa krucifixer i medeltiden som blödde på årsdagen af Christi lidande, Paul gjorde ännu mera; han befallde att hvad tiden lemnat qvar af Katarina och Peter IH skulle läggas i en och samma graf med denna inskriit: söndrade i lifvet, förenade i döden; en obeskriflig hämd, hvilken på visst sätt under likduken förenade de makar, som brottet under deras leftrad åtskilt ). ) Dessa detaljer komplettera dem som vi sjelfve anfört i artikela Orloff. I