Aftonbladet – 25 juni 1855, sida 3

Ett år bestämdes såsom deu tid inom-hvilken detta kolöskåla verk borde vara fullbordadt. Furst Peter anmärkte underdånigst att. denna termin var, för kort. Ingenting är omöjligt, min herre, svarade czaren torrt, med nit, armar och penningar. Jag vill det! i Jag vill det ! — Dessa ord, hvilkas allmakt vi redan anmärkt, hade äfven här sin fullaverkån, Tio tusen menniskor arbetade utan uppehör på denha byggnad. De olycklige arbetarne omkommo i mängd, offer för en beklagansvärd brådska; men herrskarens befallning uppfylldes. Skräck! det är hvad czaren personifierar, eller snarare den princip hvarifrån han emanerar. Den utgör byggnadens hörnsten. Ivan den Förskräcklige invigde den, i det hah i kittlar, hvilkas: eld han sjelf underblåste, lät lefvande koka de äf hans hofmän, som håde den olyckan att missHaga honom ); Peter den Store, — Peter den Grymme, — har stådfästat principen, i-det -han med. egen. hahd, blott till tidsfördrif, dödade strelitserna och af kärlek till sina verk sin egen son Aletis; Paul I har fortplantat traditionen genom ! att kästa i fängelse. eller i Siberiens öken ålla dem, som på Petersburgs gator icke föllo på knä för honom, eller, i strid med Hans ukaber, ) sHänlåter flå dem lefvande i sin närvaro; sedan läter han sönderstycka deras blottade och skälfvånde kött :.. Stundöm dödar han dem med egen hand med dolkstygn, men oftast skonar han så längelsom möjligt hjertat och hufvudet, på det att pinan må räcka längre; han befaller att nian?skall sönderskära lemmarne, men skickligt och utan att skada bilen; sedan låter han kästa de lefvande bitarne för hupgriga djur, begifoa på detta usla kött, om hvars ohyggliga slarfvor de slitas, i de halft sönderhäckade oftrens närvaro. Karamwzin, ur Hvars verk detta är utdraget, an-för.källorna. (Se Ryssland 1839, af de Custine.)