RE MANDARIN RP RA AB LIBRI RI C30 (lasändt.) — En sannfärdig roman. För omkring 15 år sedan lemnade en utg .man, då föga mer än 20 är gammal, vär. hufvudstad. Slägten ansäg horom såsom temligen förlorad; ty han hade på intet vilkor kunnat förmäs att blifva tjensteman. Fadren var råd ji, nägot. af rikets kollegier — lika godt hyilket, —rhade;gynnais först af Wirsen, sedan af Ro-Senblad, och Carl Johan hade en. gång. klappat rå.det på axeln och gifvit honom en lätt vink om möjlighetenatt blifva kollegiipresident. Att sonen tillen sådats fader borde trampa trapporna i verken och kunn i sinom, tid göravlycka, ansåg Slägten alldeles afgjorfit. Detta hade dock för den unge mannen intet lockande, och efter en häftig strid med slägten fick ban äät ligen föräldrarnes tillständ att söka sin lycka på egen hand:-Utruståd med en liten kassa gick han ombar i päcett åf Schön s C:s fartyg och styrde kosan till Amerika. Vanligen skref han derefter tvenne gånger om året till föräldrärne.! Brefven voro dock korts, och i dem redogjordes ej för. hans öden. Oftast slhutade han dem dermed: jag bryter mig fram. igenors brännsingarne, jag svälter icke, arbetar ifrigt, behöfver ingen hjelp från hemmet, men sänder varma böner tillshimlen: för! mina goda föräldrar. För nägra är sedan dogo de; ingen förmögenhet fanns efter dem; boet åtgick till skuldernas liqviderande. Omkring ett år derefter ankom ett bref från Axvl till en äflägsen slägtioge. Det innehöll en vexe! på 200 rår bko; eller Tika stort belopp som han vid afresan hade! fltt ur fådernehuset; de skulle användas till en vacker grafvärd öfver föräldrärne. Sedan hördes han ej af på flera år; ty han hade just ingen-att meddela sig åt här i landet, Förliden höst kom had dock äter. Underrättelsen derom föranledde både nyfikenhet och oro. Var hån rik,:eller kom han hem med tvenne tomma händer? Det varfrågan.som hela: slägten gjorde: Dernäst hutu bör Hån mottagas ? Beslutet blef: såsom han visår sig.n Först besökte han en rik och barnlös farbror; denne mottog: honom med öppna armar; men — dessa till slötos: genast. dä brorsonen befanns klädd i en visserligen. snygg men särdeles: torftig sjömnänsdrägt. Med -äcnu mera köld tog tanten mot hönom och meddelade oförstäldt sin förvåning deröfyer att Ban ville komma Hem, innan han samlat en respektabel . förmögenhet, hvilket hvar och en kan, om -man bars ville der borta P Amerika,. Derpå svarade ban godmodigt: .väder: rär för ärsväxt och vind för lycka. Dock sade. tanten att deras bord-var för tonoft till gängligt,n. b. då ingen annan främmande fanns. Med den största tacksamhet mottog han bjudningen och gjorde min af att genast qvarstanna till middag. Detta afböjde docktanten genast, emedan de samma dag ;skulle: ha; nägra förnäma personer till gäster. Efter. hand besökte han äfven sina söfrige slägtidgar, ständigt snyggt men ytterstetorftigtkladd.s-De mottogo honom med ;blandade-känslor:. i Sedermera bjöds stäckars Axel till middag, än hos;iden eng, än hos def atdre slägtingen, på en tarflig middag förstäs,:och af hans då visade glupska aptit slutades till. att kassanioch matlusten ej) stodo i rätt förhållande till hvarandra. 4 pod Föräldrarnes graf blef ånyo. omsedd, ! men slägten spejade ut, ätt arbetet dervid gjordes till s:örsta delen af Honom sjelf. Om han egde nägot, så lade han väl ej sjelf -Hand dervid, menade de. j Hela vintern studerade han med ifver vär litteratur, och dä nägon slögtinge ibland förirrade sig längt bort på sidan till ett litet vindsrum; der stackars Axel bodde, så förvånades; de öfver den tarfliga bostaden, den lilla kappsäcken öch .de få beqvämljgheterna. ör f För något mer:än:en mänad sedan besökte han nästan alla sina slägtingar; han var då om möjligt än mera :tarfligt klädd. Ala blefvo ganska: miss lynta då han, jemte meddelandet af-underrättelsen om sitt beslut att snart återvända. till Amerika, antydde att han saknade medel för öfverresan, och att han behöfde några hundfåde riksdaler som lån; hvil ket. han .:dockyhoppades iktnua efter atkorfisten till Boston. återbetala. . Ingen låtsade! rätt förstå hans mening, men alla gåfvo honom goda räd. huru hän, genom att antaga hyra på något fartyg, skulle kunna komma öfver för intet, ja, möjligen lill och med förtjenartnågot ;-samlige talade om den dyra tiden här, andra om: de klena inkomsterna med ett-ord sagdt, aila bans dels ganska rika dbis ganska för: mögna slägtingar saknade tillfälle och-håg att bjelpa honom till öfverfarten. ! Men i hans: föräldrars hus har vistats en Tant Agneta — en: af dessa stilla varelser, som vändra lifvet: framåt, verka städse mera för andra , än för sig -sjelfva; och ej ha bägrat bekof! cut! öfver det aldra nödvändigaste. Hon skyndade upp till Stackars Axel, på vindskammaren, sä fort hon fick veta af att han var i behof af pengar, och utan ringaste tvekan, med af glädje tindrande ögon, öfverlemnade hon sin sparbanksbok; jemte en fullmakt att-genåst lyfta dess innehåll — 211-rår: 24 sk. bko —i frukten af många .ärs -mödot, och försakelser. Tag emot dem — kära Axel! — Jag. har, fått. dem i dina föräldrars hus; de, äro således dina., —; Utan ringaste tvekan mottog han bok cch fullmakt, tackade ock lofvade att sä fort det var honom möjligt återbetala: lånet. .sKorsy kära Axel! icke vill jag hasumman fäter — jag-reder mig nog den förutan.—-sade gumman. Dagen derpå gjorde kan äter besök hos slägten och omtalade huru hon beredt konom:: medel till öfverresän. Iögen lofordade tant Agnetas ädla håndling; de flesta sade rent ut att hon betedde sig som en fjolia, då hon sökte bjelpa den som icke ville bjelpa sig sjeif. Till deras stora förvåning. höll. hon nästan med dem derom, sade rent ut, att: ovisst vore om Fan någonsin kunde godtgöra hennes godbet, men tröstade sig med att hon nog i alla fall alltid: kunde påräkna hjelp af: slägten. Derpä svarade dock ingen. 4 För ett par .veckor sedan svar: Stackars Axel fårlig-att.afresa med em af kanalbåtarne: till Göteborg. indast tant Agneta hade tid gådnedsom aftonen Itt taga afsked afchonomt. De andra slögtingarne rade. tagit. en-loge på operan och--ville derefter cke genom ett smärtsamt afsked fördystra det ljufva minnet af hr-Anders-cherrliga säng. Farväl, gel ntolgnetan sade sntisen sktacfars Axclo — säck för, alla vätska — jag skall aldrig glömma tants uppoffring. — Haj det var sannt! Jag glömde i dag att ulrätta en sak. Villtantdermed bjölpa mig, så var god gå upp på —s Kontor vid: Skeppsbron i morgon, men gå sjelf, och aiemna detta brefsn Tant: Agneta gjorde eå, -iChefen för kontoret läte brefvet, bad henne, i särdeles förbindliga. ord oömma in på inre kontoret, hvarefter han öfverade till henne skriftlig förbindelse af ionehäll: mansell Agneta ...-egde att qvsrtäliter frament jå —s kontor: uppbära 211 fdr 224 ski bko, varjemte till. henne öfverlemnadåg 01000, rår: bko ontant, till inköp af ett; litet. bo. ..Sparbanksboken begagnad. Den stackars Axel är en rik man, bosatt i Boton och associerad i ett af de större handelshusen er. Den, som skrifver detta Er näralierad med isstacars Axel och kan. försäkra, att hvärje ord söm här neddelats är sanning. Slästingarnes.. forbauselse an ban dock ej skildras, än mindre tant Agnetas Iäåje — icke öfver den gåfva som beredde henne a torgfri och oberoende älderdom — utan der — fvercatt: stackars Axelw är! envi botten höderlig RAD. RR EA HANDELS-UNDERRÄTTELSER:. IMPORTLISTA. aj bi