n ända på denna plan att sända en koloni till Amerika; Den ursprungliga meningen att upprätta ett i I handelskompani 1 den Nya Verlden synes sedermera icke hafva blifvit påtänkt. Men förslaget till en kolonis anläggande blef snart åter upplifvadt. En holländare, Meneve, som hade varit den förete guvernör öfver den förr omnämda holländska kolonien i New AmsterI dam, nu NewYork, hade till följe af yppadt missnöje emot honom återvändt till Holland. Begagnande sig af sin kännedom af landet, begaf han sig derefter till Sverge. Der spridde han underrättelsen, att holländarn 2 hade nedsalt sig på den östra sidan af Delaware, roen latt hela den vestra sidan var oupptagen, sum: yrkade uppå en kolonis grundläggande ech erbjöd sig att leda företaget. Detta förslag blef väl upptaget och gynnades isynnerhet af Axel Oxenstjerna, hvicken förelade det för drottning Christina. Det vann drottningens TI fulla bifall, och hon förordnade om dess utförande. Af sådan anledning afgingo de första svenska emigranter ifrån Göteborgs redd Jtill Amerika. De ankommo lyckligen till Delawares stränder år 1636 eller 1637, och jderag första omsorg var att ifrån indianerns inköpa allt det land som ligger närmast vestra stranden af denna flod ifrån dess mynning till Trenton, uti en sträcka af tolf svenska mil. De nedsatte sig derefter helt nära tloden, 4!1, svenska mil i söder ifrån Philadelphia, och kallade platsen Christina, till gin drottnings ära. Der lefde de i lugn under Meneves och hans närmaste efterträdares styrelse. Delyc kades att i hög grad tillvinna sig indianerna: vänskap och förtroende, och det utgjorde ett af deras första bemödanden att bibringa dem kristendomen, tör hvilket ändamål de ock på deras språk öfversatte och tryckte Luthers katekes. Men ehuru indianerna, deras hedniska grannar, voro deras trogna vänner, fingo de dock ej länge lefva ostörda. Hölländarne, som hade nedsatt sig i grannskapet på der östra sidan af Delaware, begynte snart göre inkräktningar på den venstra eller svenska si dan. Detta kunde svenskarne icke lida, utan drefvo holländarne med vapenmakt tillbaka. För att hämnas, seglade holländarne år 1655 ifrån New Amsterdam (nu NewYork) med sju skepp samt sex eller sju hundra man, öfverraskade svenskarne, ödelade deras koloniet, togo deras officerare och förnämsta män till fånga och förde dem till New Amsterda; samt underlade sig landet. I Holländarne fingo dock ej länge fröjda s öfver sin nya eröfring, Ty år 1664 anlände en britisk styrka från England, eröfrade New Amsterdam ifrån holländarne samt lade dessa och svenskarne vid Delaware under den engelska kronan, Hela det land, som nu utgör Pennsylvanien, blef sedermera af konung Carl II bortgifvet till qväkaren William Penn, såsom ersättning för en stor skuld som konungen hade till hans fader, amiral Penn. William Penn kom öfver till Amerika 1682 och lade grunden till det närvarande Philadelphia. Svenskarne, som voro egare af marken, satte sig emot företaget men blefvo genom goda löften och andra åtgärder snart bragta till eftergift. Penn erbjöd dem i utbyte en särskilt del af landet, hvarest de kunde lefva tillsammans och bevara sin nationalitet; men de föredrogo att förblifva der de voro och blefvo sålunda snart sammanblandade med andra nationer. Rörande de ursprungliga svenska kolonisterna och deras närmaste efterkommande skrifver William Penn uti ett bref: till. Eogland år 1683 sålunda: Svenskarne bebo låglandet vid floden Delaware. Någon beskrifning öfver dem behöfves icke, alldenstund de äro bättre kända i England än här. Men de äro ett enkelt, starkt, flitigt folk. De emottogo mig, så väl som de få engelsmän som voro här före mig, ganska vänligt. Jag kan ej annat än prisa deras aktning för lagarne samt deras goda bemötande emot engelsmännen. De hafva icke urartat ifrån den. gamla vänskapen emellan de båda rikena. Och såsom de äro ett välskapadt folk och af stark kroppsbyggnad, så hafva de ock vackra barn och nästan hvarje hus fullt — det är sällsynt att finna en ibland dem utan tre eller fyra gossar och lika många flickor; några sex, sju och åtta söner. Och jag måste göra dem den rättvisan att säga, att jag ser få unga unga män mera stadgade och ditiga.n År 1693 uppgifves, enligt en folkräkning, den svenska befolkningen vid Delaware hafva utgjort 939 personer, af hvilka 39 voro födda i Sverges Rörande deras tillstånd vid denna tid upplysa oss följande utdrag af tvenne bref, daterade den 29 och 20 Okt. 1697 och skrifna, det förra af pastor Erik Björk i Amerika till doktor Israel Kolmodin, det sednare af pastor Andreas Rudman, Amerika, till professor Ja. kob Arrhenius i Upsala. Den förre skrifver: Landet: här är behagligt, såsom det alltid har blifvit beskrifvet, och öfverflödar af all välsignelse; så att-folket befinner sig ganska väl, utan att nödgas förrätta för myck.t eller för strängt arbete. Skatterna äro ganska 1åga. Landtbrukarnelefva såsom i Sverge, nen äro lika väl klädda som städernas respektabla invånare: De hafva förskt kött och sk i öfverflöd, och sakna intet af hvad andra länder frambringa. .De-hafva öfverflöd af säd för bröd och öfverflöd af-dryck.. Må Gud gifva dem att fortfarande åtnjuta dessa förmåner! Inga fattiga finnas i dettaland, utan de draga alla försorg för sig sjelfva; ty landet är rikt och fruktbart, och ingen som vill a mm rs