Aftonbladet – 23 juni 1855, sida 2

de båda uralska bergssluttningarne i NischneTaguilsk uti guvernementet Perm). Han vände sig till den officielle man som först i Ryssland hade uttalat ordet emancipation — grefve Kisselef. Man. svarade honom att. ögonblicket ännu icke var kommet. För öfrigt fann sig Demidoff genom ett grundligt studium af frågan snart öfvertygad om dess stora finansiella faror. Under de sista femton åren har den ryska industrien så tillväxt, at fria arbetare äro mycket eftersökta och rund ligt betalas. Demidoff kunde således vänta att få se sina bönder efter deras frigifning i massa öfvergifva hans verkstäder eller också på. förhand underkasta sig bestämmelserna af en taxa fastställd af dem sjelfva — alldenstund slafveriet är den enda tygel som förmår arbetaren att nöja sig med en efter reglemente bestämd betalning, Den industriella egendomen kan icke bevaras för en mycket svår rubbning af dess intressen genom något: annat än en allmän frigifning, hvilken bibehåller eller snart återställer den för ögonblicket rubbade jemvigten i arbetsvilkoren. En sådan åtgärd kan derför endast vidtagas af regeringen, hvilken direkte bär ansvaret för bibehållandet af slafveriets hedniska institution. Så länge den ryska sty. relsen icke visar sig vara mer-ckristlig, skall den icke utan anachronism kunna utropa sig såsom. ortodox. Dessa hinder förekommo furst Demidoff såsom tillräckliga skäl för att afstå från sina menniskoälskande planers utförande, Han in1) Nischne-Taguilsk är en verklig liten stat, hvarest man, utom talrika verkstäder för metallernas be arbetning, finner blomstrande städer, hospitaler och stora offentliga undervisningsanstalter. Omkretsen aj dessa gods utgör 30 å 40 franska mil. Man bearbe: tar der guld-, platina-, koppar-, jernoch malachitgrufvor.