Aftonbladet – 22 juni 1855, sida 2

andra ilande härar, och framförallt om Napoleon och hans gamla garde. När de allierade, yttrade han till mig iPetersburg 1852, hade framför sig ett lika stort hntal franska soldater med en marskalk, — det må ha varit Ney eller Davoust, Soult eller Macdonald, — sade de: mvi skola slåss. Men när de visste att Napoleon med sitt garde var med i franska hären, sade de: vi skola bli slagne.n Napoleon var i fiendens ögon ensam lika med femtiotusen man. Hvad det gamla gardet beträffar, hade det en obestridlig öfverlägsenhet öfver alla andra europeiska trupper. : Napoleons gamla krigsbussar personifierade idealet af en soldat. Man torde kunna höja Big till jemlikhet med dem, men : aldrig — öfverträffa dem. Det kommer deraf att de med en okuflig kraft och med den lifliga känslan af disciplinens stora vigt förenade den heliga elden, oumbärlig i krigskonsten liksom i alla andra konster. De gjorde allt hvad en menniska förmår göra, — ofta mer., General Löwensterns lif är en särdeles intressant fältlägers-roman. Han var knappt nio ir gammal då hans far, marskalken för Liflands adel, med litet otidigt bekymmer fråsade sig, om han af sin son borde göra en kammarherre, en privat rådgifvare, en diplomat eller helt enkelt en adlig landtjunkare, som sjelf skötte sina domäner och med sin stora förmögenhet uppehöll de gamla svärdsriddarnes f), hans förfäders, ära. ) Ea militårisk och religiös orden, hvilken, stiftad i trettonde århundradet af Albert von Apeldern, biskop i Lifland, efter tempelordens mönster, upplöstes i sextonde ärhundradet, derigenom att dess ferafionde :stormäståre i landet, Gotthard Kettler, såm öfvergiek. till lutherska läran, afträdde Lifland till Sigismund II, konung i Polen.