Aftonbladet – 21 juni 1855, sida 3

I Hermite och Doubelt en Quatre-Echelles, förstärkt med Pet t-Andres Vis anförandet. af denna tanke skyndar jag att tilligga att jag ej delar densamma: jag har vart mycket bekant med general Doubelt, mena ingenting i hans uppförande kunnat betrga mg den goda tauka som jag gjort mig oa hans person Man kan wvisserligen utpeka några bedröfliga handlingar i denna mans lefnad, men ansvaret derför faller jå högre tppsatta personer. Födeln är icke skyldig till mo.d der för att han i rättvisans namns skiljer hufvudet från bålen. fan idkar ett afskyväcdt handtverk, det är alltsammans. Ve sednaste händelserna hafva gjort de högsta platser vacklande. Sjelf a grefve Orloffs anseende har genom dem lidit. liksom alla statsmän i hans land — tderibland inbegripen äfven den som nnder så många år med. en så försigtig skicklighet ledt-de utländska angelägenheterna ) — har grefve Orloff, utan att afvika från rolen af passiv lydnad, visat föga böjelse för det närvarande kriget. Till hans motvilja derför har väl tilläfventyrs hans naturliga kä.slo öshet bidragit; men deuna tysta opposition var likväl ett bevis på sundt omdöme och mod. Grefve Orlotf mottog endast derför så gerna beskickningen till: Wien, att den hade en uppskjutande (temporiserande) egenskap och derför att han hoppades såsom resultat deraf antingen fred, eller en allians dold under namn af neutralitet och ensam i stånd att, i fall kriget komme att fortsättas, gifva Ryssland alla de utsigter, som utan densamma fattades det. Jan misslyckades och man blef stött deröfver, liksom man är stött på Meyerdorf för hans vanmakt, på Kisselef och Erunnow för deras missräkningar, och på Nesselrode för framgångslösheten af hans cirkulärer, på furst Paskiewitsch för hans afsked och kanske för hans blessyr. En man sådan som czaren ) Rikskansleren, grefve Nesselrode.