Aftonbladet – 21 juni 1855, sida 3

(Insändt.) Till Redaktionen af Aftonbladet. Uti Aftonbladet as 126 för den 2 dennes har en af de vanloitade landtstatsijenstemännen framburit sina oeh öfriga embetsbrölers ekonomiska besymmer; äfven häri instämmande, anser insåndarne härsf likväl det vara af än större cekymmer, att se hur godtyckligt msn anser sig kunna behandla kronogdar och häradsskrifvare. Kongl. Mej:ts nådiga dergskojilegium angående förändrad or-ani bergslagsstaterne af den 14 Oktober 1853 är ett talande exempel härpå. Enligt berörde v:liga bref har bargsfogdetjansten blifvit indragen med i reskrift, att de hufsudsatliga göromålen skola hädaveier besiridas af kroco ogdar och häradsskrifvare, n at de blifvit hörde om deras förut upptagna t:i kan medgifva denna tillökniog i arbete. Må vira att häraf får några ingen, de Sesto litet och nigra få hela tyngden, så ligger häri ett maktspråk som 5 ;yses kränka de till dem lemnade konstitutorialer och fu! iImakter, hvilka endast ålägga bestrida de ijeuster hvarå de lyda, men icke med tilldelning af andra. Isednare tidens utfärdade konstitutorialer och fu :makter, har förbehål:its att den tillsaite måtte bliva nöjd med en blifvande lönreglering; hade ett lika örbehåll äfven gjorts i detia afssecde, vore intet att h rvid erindåra — nu utgör det åter ett maktsprik — vch visar hur godtyckligt: man anser sig kunna beharlia desse tjenstemän. — Hvad en framtid kan bära i . kötet är svårt att nu bedömma, men troligt är att det :j -tannar härvid. Med den 1 Januari detta är skulle förändringen taga sin början, och förklaras i berör ifvelse om ersättning till kronofogdar och häadsskrifvare, att: sedan staiskontoret deröfver hördt blifvit, vilja vi framdeles meddela vårt nådiga beslut; det:a bestut är ej ånsu gifret, mea krocofogdar och häradsskrifvare mäste med detta ärs början öfvertaga göromälen. Till ersätining är föreslaget 1 proc. af uppbördsbeloppst; bättre nägot än intet, men då man påtvingas aodras göromål, och endast råga få få känbart vidkinnas denna förändring, borde man kunna vänta natgon, mot arbetet, svarande ersättning, som den föreslagne icke utgör. Anmärkningsvärlt är äfven, attingen närmare föreskrift om uppbörden och redovisningen af bergsutskylderne ännu emansrat, oaktat besagde skrifvelse derom tillkännagifver och förändringen redan inträdt. an (Tasändt.) I går gjorde jag en tur utät Ladugir: sirdet. Der gick ganska krigiskt till — naturligtvis. Excereisen var i full gåvg: folk och kampar visste af att de lefde — som en helsingeseldat rätt naifc uttryckte sig. ag samtalade med en stor mängd officerare, som oförbehällsamt yttrade sin missbelätenhet med den öfverdrifna ansträagningen för hvilken bide manskapet och kavallerihästsrne redan från lägrets början blifvit utsatta. De sade, som saunt är, att exercisen småningom kan ökas, i mäa som truppen blir mera vand vid ansträngning; men att iagen tupp länge uthärdar såsom början skett vid nuvarande Iäger. Det gage som bestäs manskapet är i vanliga fall otillräckligt. Ja, det blir mera oilräckligt, och alla födoämnen som manskapet sjelf mäste förskaffa sig åro nu sä enormt dyra, att 24 sk. dagligen per man ätgår för de flesta till inköp af föda. Klart är, ast de, som ej äro stadda vid kacsa, få lefva på hallet. De öfverdrifna ansträngningarne redan hafva särdelas menligt ioverkat på samtlige kavzrllerihös arne; dessa hade i allmänhet ett särdeles b i öfiigt utseende, emedan de blifvit hvad på kavalerispråket kalla; — trärtagna Manskapet klagade al mänt deröfver, äfveosom öfver den svaga utfoiring och det elandiga höet son bestods hästarne. — Också befanns framför alla hästarne hvarje det minsia grässtrå bortgnadet, och en rvängd hästar vuro sysselsatta med att — naturligtvis säsom en förströelse under huogera — äta upp gräsroten med åv öjande jord. Innan lust-lägret slutats torde Ladugårdsgärdet gifva vår Illustrerade Tidning stoff till mer än en teckning af ett litet svenskt Balaklava. Men dei betyder föga i det stora hela. D-n, som har sin största glädje uti att rida i fläng och prässa svetten ur bassarne, får i rikt mått sin önskan uppfylid. Det är dock hufvudsaken. Z.