Aftonbladet – 21 juni 1855, sida 3

tager icke orsakerna i beräkning; — han ser endast resultaterna och rättar efter dem gunsten eller ogunsten. Ingen tviflar emellertid derpå att grefve Orloff återvinner den förlorade terrängen. Hans beslutsamma och fasta sinnelag behagar czaren, och frånvaron af alla samvetsskrupler vid verkställandet af ytterliga åtgärder skall alltid göra honom oumbärlig. Grefve Orloff är: oförmögen att råda. sin herre till det som är oiudf, mör ännu oförmögnare att hindra honom att göra det, när han har beslutit det. !-ydnaden kan hos honom gå ända till grymhet. Hans egen bror, generalmajoren Michael Orloff, en man med sville, talent och karakter, gift med dottern till general Rajefski, utgör ett alltför talande bevis derpå. Michael Orloi utmärkte sig i krigen mot franska kejsarriket; han undertecknade kapitulationen i Paris och var under hela Alexanders regering en mtisk befrämjare af reformer. Omkring år 1817 stiftade han i Petersburg ett hemligt sällskap, hvars syftemål var att sätta jen gräns för försmllningar och andra missbruk som hade inrotat sig i Rysslands inre administration. Detta sällskap sammansmälte sednare med föreningen för det allmänna bästa, hvari Pestel var själen. — Vid upproret 1825 stod Michael Orloff i rebellernas leder. Framförd till Nikolaus, vägrade han hvarje förklaring och blet förvist. Man förbjöd honom att vistas i de två hufvudstäderna. Trettio år hafva sedan denna tid förflutit utan att hans belägenhet på något sätt förändrats, — utan att den allsmäktige gunstlingen vågat höja sin röst till förmån för sitt eg:t blod, — det bästa, det ädlaste som någonsin flutit i ådrorna på en man med namnet Orloff. Åtskilliga skriftställare, bland andra Custine ), hafva låtit en svår misstanka hvila på grefve Alexis heder. De: påstås att han har drifvit nitet ända till brott, demblinda tillgifvenheten ända till förgiftning. I brist