Aftonbladet – 21 juni 1855, sida 2

rades lika mycket åt industripalatsets glans som de för företa gången förevisade alstren i palatsets trädgård samt i strandgalleriet. Nya sfdelningar i mellangalleriet och strandgalleiet skola i denna vecka blifva färdiga. Med stt ord expositionen blir fullständigare och skönare med hvar dag. De sent anlända slasskåpen fyllas, och snart skall det bli möjligt att bedömma det hela af denna utställning af hela jordens produkter och beräkna de stora ekonomiska resultaterna af densamma., Cherbourgs redd är, som bekant, samlingsplatsen för de till Östersjön bestämda kanonoch bombåtarne, simmande batterier och ångavisofartyg. Redan äro 14 af dessa fartyg, till största delen försedda med ångmaschiner, färdiga att afgå, och 10 andra bli smart redo. NELAND. Den 15 förevar i underhuset Layards andragande i afseende på bristerna i administrationen. Det lydde sälunda: Huset betraktar landets ställning med liflig och djup oro och är af den åsigten, att det sätt, hvarpå vid utnämningar till statsembeten förtjensten och talenten uppoffras för partieller familjmflytanden och ett blindt följande af rutinen, gifvit anledning till stora olyckor och hotat att sätta nationalkarakteren i misskredit och störta landet 1 förderf.s Sir Bulwer Lytton hade uppställt ett amendement, som gick ut på att förhoppningsfullt öfverlemna omsorgen för en administrationsreform åt regeringen. Layard yttrade i sin motivering, att han icke åsyftade något direkt angrepp mot aristokratien, men medgaf att han hufvudsakligen såge grunden till det onda, som han bekämpade, uti regeringens oligarkiska karakter. Han visade, att det onda redan nått en sådan höjd, att landet för!orat allt förtroende för de män, som innehafva offentliga embeten, och skildrade det betänkliga skick hvari armåens administration, konsulatsväsendet och förvaltningen i allmänhet befinna sig. Emot Layard yttrade sig isynnerhet Gladstone. Regeringen förklarade sig för det Bulwerska amendementet. Debatten prorogerades till den 18. (Enligt i går ankommen telegrafdepesch har Layards förslag blifvit med stor majoritet förkastadt.) Mr Browns den 12:te i underhuset väckta förslag att införa decimalsystemet i myntväsendet har ledt till ett nederlag för ministeren. Sedan flera talare yttrat sig dels för, dels emot förslaget, förklarade skattkammarkanslern sig iregeringens namn emot detsamma, om än blott till följd af formella betänkligheter i afseende på sättet för införandet af det nya myntet; men emellertid yttrade han afven den åsigten att de mindre af mr Brown föreslagna mynten skulle få för liten volym för att vara lämpliga för cirkulationen. För öfrigt lofvade han att, om mr Brown ville taga tillbaka sin motion, frågan om decimalsystemets införande af regeringen skulle tagas i allvarligt öfvervägande. Brown ville emellertid blott gå in på att återtaga den delen af förslaget som icke rörde dess principer; hvilket åter lord Palmerston icke ville medgifva. Det kom sålunda till omröstning, och första beslutet som antogs med 135 röster emot 56 lydde: Införandet af decimalsystemet i myntväsendet genom prägling af floriner har visat sig högst nyttigt och tillfredsställande. Det andra beslutet, som fattades utan votering, lydde: En vidare utsträckning af detta system skall blifva -f stor nytta för allmänhetens. Den tredje delen af förslaget, som afsåg präglandet af silfvermynt till 24, pund värde och af kopparmynt till Y-s, punds värde, blef återtagen. I öfverbuset gillades samma dag, efter en längre debatt, med 31 röster mot 3N komitebetänkandet rörande den af lord Shaftesbury föreslagna billen om upphäfvandet af den från 1812 gällande lagen rörande konventikelväsendet, som innefattar förbud för religiösa sammankomster af mer än 20 personer i privata hus. Bland dem som förgäfves kämpade för billens förkastande oeh lagens bibehållande, befunno sig biskoparne i London och Oxford. Economist yttrar sig i en artikel, kallad De nya fyra punkterna,, derhän, att det definitiva slutet på wienerkonferensen och de framgångar vestmakternas vapen haft på Krim väsentligt bidragit att reda åsigterna om krigets verkliga betydelse och skingra den diplomatiska dimma som inhöljt denna sanna betydelse af kriget och dess högre syften — bevarandet af civilisationen, friheten och rätten i Europa. Man inser nu, att det gäller att rädda Turkiet och Europa från farorna af den ryska öfvervigten, att göra slut på denna öfvervigt såväl i Svarta hafvet som annorstädes och derföre ej blott fordra löften, utan äfven verkliga garantier, med ett ord sjelfva substansen af det hvars skuggbild underhandlingarne i Wien gjort sig så mycken möda att erbålla. För detta ändamål uppställer Economist sina nya fyra punkter. De äro följande: 1) Förnyandet under ingen gestalt af de rysk-turkiska fördragen i afseende på Donaufurstendömena. 2) Fullständigt återställande af den fria skeppsfarten på Donau, antingen genom afträdande af det ryska område som beherrskar Donaumynningarne eller Donaus afledande i en kanal från Rassowa till Kustendschi. 3) Afträdande af Ålandsöarne från Rysslands sida till en annan makt, för att undandraga Östersjöstaterna från beroende af Ryssland och den fara, som återuppförandet af fästningsverken på dessa öar skulle förorsaka dem. 4) Slutligen garanti för den förra tredje punkten genom eröfring och bibeI hållande af Krim. EK unragidontaen i Frranta Statarna hr Fillmore