Aftonbladet – 20 juni 1855, sida 3

— På hr A. Kösters förlag utkommer som bekant är i Göteborg Illustrerad följetong häftevis hvar tredje vecka, upptagande i nu pågående 2:dra. bandet enligt programmet såväl öfversättningar , som äfven originalarbeten af svenska författare, bland hvilka särskildt nämnes författaren till. Sjöjungfruns sagor,. Början af andra bandet upptages af Alexandre Dumas? roman Ingenue och Reseminnen från Siberien af prof. Hansteen,. Såsom särskilda premier åt prentmeranter utdelas med hvart tredje häfte en kolorerad litografi hvarpå vi sett profver, om hvilka man med skäl kan säga, att de fullkomligt emotsvara dylka arbeten från de tyska officinerna. -—-,Uti uppsatsen om de unionella förhållandena i gårdagsnumret har ett meningen högst väsentligt vanställande tryckfel insmygt sig vid citationen af 1 S norska grundlagen ooh riksakten.. Det läses nemligen der att konungariket Norge är ett fritt, sjelfständigt, odelbart och oajhängigt rike, i stället att texten i norska grundlagen lyder: konungariket Norge är ett fritt, sjelfständigt, odelbart (udeleligt) och .oashändligt (uafhaendeligt) riken, och på.samma sätt iriksakten: konunga:iket Norge skall vara ett fritt och sjelfständigt rike, som ej kan delas eller afhändas. nt — Till Rikets Ständers justitieombudsman har .i dessa dagar blifvit inlemnad följande skrift: som blifvit undertecknad utaf elfva al hufvudstadens 16 komministrar: Till Rikets höglofl. Ständers Justitieombudsman. Enär hufvudstadens komministrar redan för flera än 20 är sedan försökt att genom dess konsistorium tillvägabringa åtskilliga, såsom de förmenade, ändamålsenliga förbättribgar uti den presterliga verksamheten inom stadens församlingar, och till befordrande deraf äfven en förändring uti presterskapets nuvarande godtyckliga ställning i afseende på dess aflöning, ansågo sig undertecknade, hufvudstadens nv varande komministrar, kunna öfverlemna sig ät glada förhoppningar. då, i anledning af kontraktsprosten J. E. Forsells inom högvördiga presteståndet den 21 December 1850 väckta och jemte ett särskildt afgifvet yttrande den 23 derpå följande till allmänna besvärsoch ekonomiutskottet remitterade motion, Rikets höglofl. Ständer, med bifall till samma utskotts utlätande n:r 70, den 26 April 1851 till K. M. af gäfvo sin underdåniga skrifvelse n;o 60, angående åtgärder för en förbättrad själavård i hufvudstaden. Ehuru tankarne kunna vara delade om ändamälsenligheten af motionens angifna yttersta syfie, en tillämnad inrättning, hvilken. man kallar den inre missionen, hvars behöflighet, oaktadt-tillvaron af ett ordinarie presterskap såsom den egentliga arbetskraften vid denna mission; de i motionen föreslagna undersökningarne och åtgärderna skulle ädagalägga; sä synes man destos möra enstämmigt kunna gilla den lösning frågan om själavirden i hufvudstaden hos Rikets höglofl. Ständer erhöll, då den blef betraktad i och för sig sjelf, utan vlla biafsigter, och till K. M:ts nädiga bepröfvande öfverlemnades med antydande . dels af. de omständigheter, hvaraf den framkallats, och dels af ätskilliga för afgörandet vigtiga synpubkter. Med bekymmer hafva dock undertecknade funnit, att samma nådiga bepröfvande ännu icke egt och icke har kunnat ega rum, ehuru-dess skyndsamma företagande synes af tidsomständigheterna vara högt påkalladt. Förhållandet med själavärden inom hufvudstaden bar ingalunda blifvit förbättradt under sednast förflutna 4 ären. Den presterliga verksamheten har under desamma icke yttrat sig och, under oförändrade förhällanden, icke kunnat yttra sig mera lifaktig än förut! Men deremot synes taran af der kyrkliga upplösningen allt mera närma sig, då 3 ena sidan det så kallade läseriet och sektväsende: och å den andra indifferentism, otro och sedeslöshet med-hvarje dag göra framsteg. För afgörande äf frågan om själavården i hufvud: städeti har K. M., i enlighet med ärendets beskaf. fenhet, aktat nödigt att infordra underdåniga utlätanden så väl af kongl. hofoch stadskonsistorium som af stadens öfverstäthållare, hvilket ock utan tidsutdrägt har skett, nemligen af konsistorierne redan den 7 Maj 1851 och, sedan dessa blifvit ingifna dock af stadskonsistorium ej förr än den 2 April 1853; omedelbarligen derefter åf öfverstäthållaren. Under lopoet af samma är blef vid sockenstämmor en deputerad inom hvar och en af stadens territoriella församlingar utsedd att med upplysningar gä välbemälde stadens högste styresman tillhanda. Vi hafva. dock inhemtat, att lika litet dessa depu:erade intill denna stund hafva blifvit sammankal:ade, sötmd-K. M. erhållit det infordrade underdåniga atlätandet, och att hela det vigtiga ärendet synes zara hotadt med den eviga glömskan. Vi inse vis serligen ej mindre ärendets stora omfattning och behof af mogen pröfning, än vigt och betydelse för väckande och tinderhållande af andeligt lif icom den 3tockholmska och följaktligen i flera afseenden äfven inom den svenska kyrkan i allmänhet; men i samma nän som : detsamma: är af stor vigt och betydelse, förmena vi ock, att det, långt ifrän att lemnas ät slömskan eller ät en oviss framtid, snarare bör befordras till ändamälsenligt afgörande ju förr desto ieldre, innan de botemedel, som nu möjligtvis kunna vefinnas helsosamma, komma för sent och icke förnä hämma det onda eller ätminstone till någon del minska dess härjning. Den enda utväg, undertecknade känna, att söka ringa frägan till ett, helst skyndsamt, afgörande, vartill efter fyra års dröjsmäl tiden nu synes böra rara inne, våga vi nu vidtaga, då vi nalkas hr justitieombudsmannen med ödmjuk anhöällan, att ärendets eskaffenhet och, efter värt förmenande, oafvisliga raf mätte -tagas uti betraktande, och hr justitieomoudsmannen täckas pröfva huruvida icke den embetsnyndighet, hvarmed hr justitieombudsmannen af Ritets höglofl. Ständer är beklädd, äfven innebär full n:edning att söka bringa till skyndsamt och önskärdt slut ett ärende, som varit föremål för en varm inderdånig framställning. af högbemälde Ständer. sehom en ätgärd uti denna riktning, med den framsång undertecknade förmena sig deraf kunna hoppas, kall hr justitieeombudsmannen lägga en ny förtjenst ill oräkneliga andra och äldre, nemligen förtjensten — IRON Ån ms m-——— AVN RA EA lå mm