staten NewYorks uppfostringsanstalt för Idioter. (Från NewYork Tribune.) För några år sedan var det vanligt att sr landtfolk i närheten af det gamla värdshuset Bulls Head på vägen till Troy, när man sade dem att det skulle inrättas till skolhus för idioter, skaka på hufvudet och höra dem allmänt komma öfverens om att de, som trodde att fånar någonsin kunde lära något, sjelfve :j vore stort bättre än fånar. Skolan öppnades dock och har småningom stigit i allmänhetens ynnest, tills det gamla Bulls Head omsider blifvit för litet att mottaga det stora antal elever, från hvilka an sökningar om inträde tillströmma från alla delar af staten. — Staten NewYork, hvilken en ej ringa ära tillkommer för att ha vågat försöket, håller nu på att uppföra en stor asy! i Syracusa, der inrättningens ändamål kan på ett fullkomligare och verksammare sätt ernås. Den nuvarande anstalten är belägen strax! utanför staden. Det är en enkel anspråkslög tegelstensbyggnad, som till sin inredning liknar hvarje annan skolinrättning. Om ni besöker den för att se den i gång, för er doktor Wilbur först till en liten byggnad, som ej står i samband med hufvudbyggnaden. Den sal hvari ni här inkommer skulle ni måhända föret ta för en gymnastiksal, ty två stora stegar resa sig upp mot taket, medan en tredje är lagd horisontelt emellan dem begge, och inunder är en madrass utbredd. I rummet finnas dessutom två fyrkantiga bord, omkring hvilka sitta 10 å 12 gossar och flickor från sex till sexton års ålder, lekande som det tyckes med små trästycken, färgade kulor, tryckta kort m. m., som äro framlagda på borden. En ung karl vid det ena bordet och en ung qvinna vid det andra tala oupphörligt till barnen med hög, men glädtig och vänlig röst, liksom uppmuntrande dem att fortfara med sitt arbete, sina lekar eller hvad det nu kan vara som de ha för händer. Eleverna ha ej den tomma, stirrande blicken, eller de låga bakåtböjda pannorna, ej heller visa de den vanvård om sitt yttre ni väntade. En eller två ha obehagliga ansigten, tre eller fyra äro vindögda, men nästan alla ha ett intelligent och alte sammans ett snygt utseende, några äro till och med vackra. Ni är en nyhet för dem, och de följa er med gladt förvånade blickar, de flesta af dem tillika muntert skrattande. Detta är det första tecken hvaraf ni ser att de äro idioter; ty hade de sitt fulla förstånd i behåll, skulle de inse att besökande ej alltid äro anledningar att glädjas åt. Dessa äro de sist ankomna. Ibland dem äro en eller två, som ännu knappt kunna begagna sina yttre sinnen. Den der flickans ögon vandra oroligt omkring i rummet, men vifta med er näsduk framför dem, och hon skall ej märka den eller förmå att urskilja den från den massa af föremål som sväfva förbi hennes slöa uppfattningsförmåga. Skrik