förnämligast i frågor om förändringar i elle tillägg till rikeakten, och alltså fordra rättig het att inskränka hvartders rikets grund! art af egen mekifullkomlighet utvidga ett egs område. Och hrar tror man att mejoritete skulle stanua och utstaka gränsen, när fart ställsndet af denna berodde på dess vija Naturligtvis skulle ocxså snart fråga uppst om denna församlingg kompetens att gifv: en upionel ansvarighetslag och stt ställa d un:oznella mincistrarne under åtal för förbunc domstolen! Föratom dessa organisks outift ningsämven kunde det väntas att alla medel bara likasom omedelbara mellanrikssaker a hvad namn som hest, inom kortsre elle längre tid, skull: blifva indr:gna under uni Onspsrlamentets miktiga myndighet. åunio. nen bildar ett försvarsförburd — komme de snart att heta — böra ej försvarsväsendets sty: relse, kommandos-kerna och kri slagstiftnin. gen, likaso krigsbudgeten, också vara uvdergina förbundsmaktene herravälde? Det bi: påturligtvis vara en krigsmimster och maria: dnister, en bevöringslag ensrmåeorganisation, om man än tillåter de territoriala indelningarne et visst infytande på denna. Det är vidare tidt oc! ofta framstäldt förslag om tvungen (bunden enhet i mynt, mått och vist, om en postacl telegrafförening, som också naturbgtvis skull anses som ex tillbörighet under förbundsauk toriteterna. Med lika mycket fog kunde fråga uppstå om det öfriga kommunikationsväsendet, om väg-, jernbansoch kavalväsendets förening, då kommunikationsnätet efter den lång: gränsen berörer och korsar naboriket på så många punkter. Den lifliga sambandela emel lan g änsinvånarne framkallar många privaträttlga förhållanden. emellan begge staternas undersåter, såsom t. ex. frågor om hemstadsrätt, om tillgodogörelse för fattigförsörjning, om svenska och norska domars rättsverkan i det andra riket m. fl., hvilka alle efter den en gång. antsgna grundsa sen orc gemenssm behandling af internatione l. äm nen konseqvent borde drsgags inom helstatens område. Mer vär man hade så mycket gemensamt 1 financielt hänseende, vore det naturligwvis likaledes mest principmessigt att också upprätta eit gemensamt finansminister um som under våra förhållanden måste ansea fö: att vara så godt kom en nödvändig förutsättning endast för tullföreningens skull. Dä den religiösa tron är densamma för begge folken. ku de man snsrt vänta en agitation för begg: ländersas kyrkoförening under en kyrkolag och en kyrkoöfverstyrelse. Kort sagdt, helstaten skul!e följa den allmänna naturlsgen, att stillestånd är död, och att den mäktivc alltid drifves till utvidgning af sitt herraväld och sitt inflytande, städse sträfver efter större rådrum, och då den för att häfda sin tillvar: måste vara mäktigare än rikenas särskild: administrativa och representativa myndighe ter, skulle det snart icke finnas några säkra gränser för helstatens allt uppslukande kraft Till en tid behölle naturl gtvis ännu hvartdere landets regering, lagstiftande och domaremakter en del lemningat af sin förra myndighet, om än icke längre i egenskap af suverän statsmskt, utan blott såsom underordnad provinsauktoritet. Det kan tili och med sanno: likt förmodas att roan underen längre öfvergångstil läte den bestående särskilda medborgareoch infödingsrätten gälla, att man i det längsta lät den politiska titulaturen förblifva. hrilka i andra länder hafva öfverlefvat så mången instiution hvars namn de bära; ja sjelfva riksvapnen och fiaggorna läte man kanske ännu blifva qvar som minnegmärken efter en försvunnen egjelfständighet, säsom bi storiskt iakttagelsevärda sinnebilder, de der åtminstone hade en viss heraldisk betydelse Men kunde dessa fornsaker och symboler trösta ett folk för förlusten af. dess frihet? Så långt, torde red. af Aftonbl. kanske anmärka, har red. ännu icke tänkt att gå, lika så litet som red:s köleger. Men tillät mg. att erinra, att den nuvärinde generationer icke kan ansvara för framtiden — för generaticner som, under ett helt annat sakerna tillstånd, möjligen skulle hafva andra böjelger och tendenser. Antager man saken, må ste man vara förberedd på dess naturliga kongeqvenser, icke tillsluta ögonen för den hietoriska erfarenhet som öiverallt har gjo.t Big gällande 16). : Den svenska nationen gör naturligtvis icke anspråk på en alldeles exklusiv politisk dygd för att icke säga englanatur. Det är icke rofgirighet, det är helt enkelt känslan af egen 16) Storbrittaniens och Irlands, Schweitzs och Nordamerikas exempel kunna icke här vara en afgörarda uppmuntran till iogåenda af en federativ för fattning. Skottarne stå uti ett helt annat etuografiskt och numeriskt förbällande till engelsmänpeu äa norrmän till svenskar, och en likadan uppoffriog af nationalfribet skolle visserligen hår frambrivoga samma ånger och sorg som ännu i 5:e generationen trycker märgen ädel skotte, isynnarbet som icke federationen kunde gifva norrmännen delaktighet i samma verlismakt som det stolta brittiska riset gifver sina infödde och upptagoe medhorgare. Pe nordamerikanska fristaterns äro ju ifrå: början kolonier från ett och samma moderland med nybrggare bufvudsakligen al samma folkstammar. De jirgo ifser från ett provincielt förhållande till ett annat med större kommunalfribet D-e schweitziska kaotonerna äro alltför små för att kunna kallas stater, och frin deras egendomliga förhållande måste man vakta sig för att draga slutsatser, som äro bheit olika för nordens, Den norska nationpaliteten är urgammal, sidoordnad med den svenska och danska, och kan iekae frivilligt hängifva sig till en ama!gamation, huru skonsamt den än måtte blifra förberedd. nära DUO FF DR DIC tsiniäklnsennn