skolan är ett slags folkskolegymnasium, förverkligande den af grefve Th. Rudensköld i dess till Göteborgs skoldirektion framkastade ide. Skilnaden mellan det preussiska och det schweiziska folkskolesystemet anser författaren egentligen ligga deruti, att hvad somi det sednare är natur i det förra är dressur. Genom 1836 års skollag är all makt öfver de schweiziska skolorna presterna fråntagen; hvilke: dock ej förminskat dessas intresse för saken och besvär dermed. Likasom i Wiirtembergz och Baden delas ämnena för folkundervisningen i Schweiz uti hufvudämnen, hvilka äro: religion, modersmålet, räkna, skrifva och sång; sarat biämnen: historia, geografi, naturkunnighet och geometri, hvaraf endast muntligen meddelas en kort öfversigt. Resan afslutas med en teckning af Basels många förträffli anstalter och föreningar till bildning och förädling, bland hvilka räddningsanstalterna oci missioashuset äro de märkligaste. Alla dessinrättningar vittna ej mindre om den här rå dande upphöjda samhällsanda än om den sar:lade rikedom, som gjort dem till en möjlighet och som egentligen har sin grund i sidenbandsfabrikationen, som sysselsätter 2 til 3000 personer, hvilka i arbetslöner erhåll omkring 6 millioner fr.; varans exportvärde uppgår vanligen till 30 millioner. Bankens rörelsekapital uppgick år 1852 till 152 millioner fr., en icke obetydlig summa för en kanton med föga mer än 30,000 invånare. Vi ha här, ehuru i mångens ögon måhända allt för utförligt, dock i sjelfva verket endast ytterst summariskt sökt gifva ett begrepp on: det myckna lärorika och äfven på svenska förhållanden tillämpliga som denna värderika skrift innebåller. Särskilt har den humans anda, som här öfverallt uppenbarar sig hs en kyrkans man vid bedömmandet af andra kyrkors förhållanden, väckt vår aktningsfull uppmärksamhet, äfvensom det glädt oss at ar cenne författare, hvilken tillförene någo: gång visat en väl långt drifven farhåga för meddelandet at ett alltför rågadt bildningsmätt åt de lägre samhällsklasserna, här finna snfördt såsom ett prof huru ädelt Berns patricier tänka om sin statsförfattning följande ord af W. von Fellenberg, tecknade i förf:s minnesbok vid besöket i Hofwyl: Den allmänna rösträtten är lodet i den demokratisk: statsförfattningens urverk, är drifkraften som tvingar de välmående och bildade att antaga sig den obemedlade och obildade och genom bildning gifva honom nyckeln till välstånd.