STUDENTÄFVENTYR I PARIS. RICHARD B. KIMBALL. ) Ufversättning. Hvad tänker du om denna id att försöka framställa döden i mindre afskräckande gestalt? Jag tror icke att den är riktig,, svarade min vän. Döden är en förfärlig katastrof och borde som sådan betraktas af oss. Hvarje försök att försvaga den verkan som den store förstöraren åstadkommer på oss förefaller mig i högsta grad onaturligt. Allting här är öf veransträngt. Kärleken kan ingifva oss att! plantera en blomma på våra älskades grafvar eller beströ dem med nyplockade rosor; men då man uppbygger bodar för att tillverka dessa tecken af åminnelse, då man betalar för att få blommor plockade och kransar bundna. ja, då sjelfva blommorna äro konstgjorda, — då anser jag det som ett vanheigande be gabberi af verklig sorg och af den uppriktigt sörjandes känslor. oJag tänker på samma sätt. Förunderligtv, fortfor von Herberg att man ända in i sista ögovblicket — in i sjelfva döden — gör allt som kan göras för att för mil Ira förnedringen af att dö. Lysande begrafningståg , dyrbara liksvepningar, prakt fulla monumenter; uti allt det konstgjorda i stället för det naturliga. Det som från begynnelsen var ett tecken af verklig bedröfvelse har kommit att helt och hället intaga platsen i dess ställe. En rättmätnig vedergällning, då vi försöka att gifva form och väsende åt känslor hvilka genast qväfvas genom parad och af att framställas för allmänheten. Ämnet var icke gladt, och jag uppmun trade icke von Herberg att fortsätta det; ty ) Se Afionbl. n:o 115. 117, 118, 121, 123-126, 131, 132, 134, 135, 137 och 188.