Aftonbladet – 19 juni 1855, sida 2

inser: 1:o unionen i stöd ef fördragen utgöra en erklig stätsförening (Unio realis) i alla yttre politiska förhållanden och äfvnså uti en del nre, och betyda något vida mer än blott dyrastigemeriskap och defensiv allians; 2:0 föreningsfördragens stadganden om uninskonung:ns helstatskonselj för krig och red och om de sammansatta Svensk-Norska ch Norsk-Svenska sfätsråden böra tillämvas i fördragens anda och med en sannt roderlig unionell politik, samt att dessa koneljer icke få betraktas långt mindre behandas so , tillfälliga kongresser eler konferenser emellan två af hvarandra fullkomligt öafVängiga staters ministrar; 3:o Sverges rätt, i kraft åf fördragen; icke nedgifva någon främmande makt: mellancomst eller påkallade inblandning i de intetjationelx förhåltandena emötlan båda rikena; 4:o mellanrikslågen Vara fördelaktg för begge länderna, men en fullständig tullförning i än högre grad; och med ledsnad och arm betraktar de feaktionärå antiunionella örsöken att motarbeta fulltöreningen och stympa och sönderelita nämde läg, :tån hvilkendera sidan försöken än må göras; och indtligen i 5:0 d. gemensanma utgifterna för unionskonungen och håns familj samt för den genens .mma diplomatien böra bestämmäs genom tformlig ötveren-kommelse (likasom riks.kten) mellan båda rikerfas r presentationer. (Uvenne ytterlizgre, för ett godt förstånd ernellan folken särdeles angelägna frågor, ifem redäktiohen håde framställt; finna vi ned Jedsnad att den norska förfättären med ;ystnad förbigått och alldeles underlåtit att besvara). : Den norska författarens svar på de tre första frågorna har redaktionen, till vindicerand it fördragens helgd och Sverges rätt, bemött uti den i detta nummer införda 5:te artik In om de unionella förhållandena mell-n rikena, vill hvilken vi taga oss friheten att hänvisa våra läsare. Hvad författaren anfört rörande mellanrikslagen, tullförening och en gemensam uniongsbudget ämna vi framdeles på samma sätt bemöta i geärskilda artiklar: —— En hög embetsmans egenmäktighet. En åtgörd af hr landshöfdingen och militärbefälhafvaren på Gotland, som der synes hafva väckt ett djupt missnöje, är den att utan socknarnes hörande och samtycke, samt följaktligen mot den gottländska beväringskonventionens anda och bokstaf, under en sjuklig och dyr årstid sammankalla nationalbeväringen till bataljonsi st. f. kompanimöten. Följande utdrag af orderna härom finnes i Gotlands Läns Tidning: 1:0 Milltörbefälhafvaren har befallt uti orderne af den 1 es, n:o 156, att allt öfveroch underbefäl, spel och fägare af Nationalbeväringen och Medelbatäljönen skola till: 6 dagars vapenöfning sammåndragas på Petsarfve rum i Sjonihem socken, från och med den 15 till och med den 20 i denna månad, och beordras kompaniets underbefäl, spel och jägare att samlas fredagen den 15 dennes kl. !, 6 på mor: gonen på landsvägen nära Högbro, vid torparen Björk rabd, medhafvande alla sina kronopersedlar väl rena och bra vårdade, samt jägrärne äro försedde med hvita linnebyxor och kölatfärg (— kyllerfärg? —) för bandolersremmarnes snyggande. 2:o Underbefälet äro försedde med allt hvad öniform tillhörer, samt reglementer, kratsår, ökrufmejslar oci kölarfärg. 3:o Skjuts för medtagning af mat och nödiga sängkläder tillåtes att få begagnas. — som ofvan. N. N. I anledning af denna åtgärd har samma tidning mottagit mångfaldiga insända artiklar, uttryckande ovi!ja öfver denna, enligt författarnes mening, konventionsstridiga åtgärd, och redogör för en-af dem, .hvari det säges att en del äf allmogen ej ämnar hörsamma ordern, då. inga anstalter deri omtalas för truppens tältning och kosthållning, samt:iatt ändra deremot väl tänka-sändasina söner och drängar åstad, men utan mat, sängkläder och penningar, dock.meditillsägelse att vända hem igen, ifall de icke med hvad kronan består (12 sk. bko för dag) kunna få hvad till lifvets. uppehälle erfordras. Skulle sedan obebagligheter följa, så ha vi en rättvis och nådig konung att lita till, som mvill ätt hvar man sker rätts, och att de stadfästade öfverenskommelserhna : mellan. menigheterna och hans embetsmän efterlefvas. :Gällde uppbådet lan: dets försvar, så skulle naturligtvis alla-svår righeter med glädje tålas eller öfvervinnas; men efter .nästlidet års brigadexercis, tyckes för i år kompaniexercis kunna vara tillräcklig för manpskapets vapenöfning) 0.8. V. Derefter tillägger. redaktionen af G. L. T.: G. L. T., för sin del, som: erkänner att vapenöfningar bataljonsvis i allmänhet äro nyttiga samt någon gång nödvändiga för beväringens sammanhållning och större krigsfärdighet, beklagar dockvatt hr militär; befälhafvaren, när han i år ansett bataljonsexercis erforderlig, icke uppmärksammat allmogens rätt att för sina öfningar sjelfva afgöra om de i:stället för att samlas kompanivis vilja samlas i. bataljoner. Den af K. M:t stadfästade och i denna del oförändrade konventionen af den 9 April 1811 innehåller ju, att beväringsmanskapets kårer skola hvar för sig indelas i kompanier, så att hvarje socken eller pastorat får i möjligaste måtto vara tillsammans (2:a S:n); och den 17 och 20 Febr. 1813 blef om kompani-mötesplatser med allmogen öfverenskommit; och för öfrigt blef ytterligare stadgadt att exercisen,skall ske junder 6 dagars tid och kompdånivis på dertill utsedda exercisplatser (se kongl. brefvet den.9 Maj 1835, momentet 13). — Angående beväringsmanskapets nu anbefallda lika benkläder (hvita linnebyxor), 8å är derom med allmogen intet öfverenskommet. Näd. generalorderna af den 17 Maj. 1837 omtala endast beskaffenheten af den uniform som för beväringsmanskapet är tillåten. Att nu i order, emot hvilka ohörsamhet straffas enligt krigsartiklarne, införa näm da, endast såsom önskan lämpliga sak, är — isynnerhet å de fattige beväringsskyldiges vägnar — högligen anmärkningsvärdt. Angående slutligen årets anbefallda bataljonsmöten, bar ensamt Klinte kompani förstått försäkra sig om sin lagliga rätt att på kompabi-mötesplatsen få exer cera; nägra andra kompanier (man nämner: Thors burgs, Banda, Dede) hafva i dessa dagar hos hr mi litärbefälhafvaren med sockenstämmoprotokoller an mält sitt missnöje, med skriftlig begäran om besvärs hänvisning, men fått-utan besvärshänvisning det be: sked att saken för i år ickekunde ändras.