Aftonbladet – 16 juni 1855, sida 3

tige Venillof talar, samt atten stor mängd i luften flygande kåpucinermunkar visat sig i Florens ooh klestren deromkring. a Tidningspressen i Ryssland. (Efter Pays,.) (Forts. från n:o 126.) Ryska styrelsen har ingen officiell Monitör. Eh erkänd organ för styrelsen, som talade till landet i dess namn, skulle vara ett slags tyst erkännande af opinionens rättigheter — skulle framför allt vara ett obeqvämt utbasunande af en styrelses handlingar, som räknar tystnaden bland sina verksammaste medel. Ryssland skall utan tvifvel komma äfven derhän, — men först längre fram. Men om det det ej ges någon officiell tidning i S:t Petersburg, så finnas i dess ställe en mängd halfofficella tidningar — eller rättare sagdt, alla tidningar der äro halfofficiella. Hvarje styrelsedepartement har en särskild organ, som meddelar dess förordningar och påbud — med ett ord alla de åtgärder som det vill låta komma till allmänhetens kunskap. Den mest kända af dessa tidningar (och rapporterna från Krim ge den nu en europeisk ryktbarhet) är Den Ryska Invaliden, hvars vältalighet och sannfärdighet i uppgifter äro allmänt bekanta. Denna tidning är undertecknad af två hufvudredaktörer, öfverste Libedew och furst Galitzin, som är anställd i krigsdepartementet. Ehuru tidningen redigeras i sjelfva departementsbyrån, står den likväl icke desto mindre under censurens höga uppsigt. Herr Freigang, som handterar saxen med en utmärkt färdighet, har absolut veto öfver Invaliden; men dess verkliga censor är krigsministern sjelf. I vigtigare fall försmår ej czaren sjelf att sköta korrekturet med högst egna händer, och vi ha sådana dagar en hög yrkesbroder mera. Ryska Invaliden går nu på sitt fyratioandra år. Den lyder sina instruktiomer som en soldat på post. Alla dess artiklar äro i full uniform; nyheterna bära den vakthafvande officerens ringkrage, och sjelfva följetongen får ej visa sig utan stallmästarens ridstöflor. Denna följetongs innehåll är alltid militäriskt. Invaliden läses med: entusiasm i kasernerna. Den är väl tryckt på vackert papper och i stort format. Den har till vignett Rysslands kejserliga örn samt bilden af St. Georg, hjeltarnes skyddspatron. Den utkommer alla dagar, utom thorsdagar och dagen efter högtidsdagar, hvilka som bekant äro mycket talrika i den ortodoxa kyrkans kalender. Utom de förordningar och påbud som angå krigstjensten, meddelar Invaliden de officiella rapporterna öfver krigshändelserna samt armebulletinerna. Czaren har mycket ofta förbehållit sig redaktionen af dessa bulletiner. Det är Ryska Invaliden som uppfunnit detta lugnande formulär: Ryska armån, som tillfogat fienden de svåraste förluster, har sjelf blott qvarlemnat en död på slagfältetv. Denne olycklige var en verklig gengångare som visat sig mer än en gång efter våra segrar. sDet är obehöfligt att tillägga det återstodef af bulletinen stod i full harmoni med det föregående. Furst Menschikoff har gifvit denne ende och alltför ryktbare döde den hvila han så väl behöfde. Denne högdragne ambassadör hade för mycket förstånd att ej respektera, om icke sanningen, åtminstone det sannolika. Han anhöll att man aldrig måtte låta en död figurera i hans rapporter; han anhöll dessutom, då han afgick till Krim, att man ville vara af den godheten och låta tryeka nästan allt hvad han skrifvit. En dylik begäran föreföll i början oerhörd; det var att bryta med traditionen! Furst Menschikoffs sista ord hade varit: Framför allt inga osannolika bulletinerls Detta ord har ett visst tycke med Talleyrands bekanta: Framför allt ej för mycket nit! Krigsministern, som känner vanans makt, bör emellertid ha känt sig itemligen stor förlägenhet huru en ej alltför osannolk bulletin skulle redigeras, isynnerhet efter slaget vid Alma. Man tog derföre det bjeltemodiga beslutet att. ej låta de allierades första vapenbragd öljas af någon bulletin alls. Emellertid gingo lösa och obestämda rykten omkring bland mängden. Polisen fick underrättelse derom. Man insåg på högre ort att man måste hitta på någon medelväg. Furst Dolgorucki påfann en utväg som var. egnad ait lug.ia massan utan att göra furst Menschikoltf misånöjd. Han lät offentliggöra en mängd såå partiella tilldragelser från slaget vid Almå, som följde hvarandra efter en eller två dagars mellanrum. Man undvek sålunda de obehagliga verkningarne af en olyckspost som meddelas utan alla förberedelser. Ryssland har endast genom addering kunnat lära känna vidden af sina förluster, och det finns så många som ej kunna räkna! Emellan två nedslående och förödmjukande bulletiner utbasunade man stolt berättelsen om en i Asien vunnen seger, dit det ej faller någon in att gå och se efter verkliga förhållandet, så att resultatet af räkningen alltid blef det, att Invaliden, i stället för att blåsa till reträtt, ännu gällare stötte i segertrumpeten. Man var belåten på alla håll, och furst Dolgorucki hade visat sig ega en vacker ta-l