stämma skolinspektors afiöniog, blefvo derefter utan diskussion antagna. Punkten d, om lärares antagande och förafskedande, blef, på doktor Carlsons förslag, uppskjuten till dess öfverstyrelsens sammansättning blifvit bestämd, sedan magister Siljeström redo gjort för komuterades grunder för sin åsigt att lärarne ej :böra genom allmänna val tillsättas, hvilket ingenstådes utomlands egde rum, icke en gäng i Förenta Staterna, der eljest valprincipen i sä hög grad gör sig gällande. Iafseende på punkten e yttrade doktor Carlson, med hvilken rektor Svedbom och fiera talare instämde, att han, ehuru han förklarade sig helst önska första alternativet i komiterades förslag, likval tillstyrkte antsgandet af det andra, emedan han icke kunde hoppas vicna bifall för mera än detta, sä lydande : att hafva inseendet öfver de inom församlingarne befintliga folkskolor, hvilka af hvarje församling enskildt bekostas, samt tillse att nämde lokaler, i den mån sig göra låter, varda ändamålsenligt inrättade och ordnade, både hvad utrymme och inredning beträffar. I afseende på punkten f ansåg rektor Svedbom det vara rättast, att då det andra alternativet af förra punkten vore antaget och de särskilda folkskolestyrelserna skulle anskaffa lokaler, de äfven borde anskaffa materielen, för så vidt denna med lokalen stode i närmare samband. Lektor Elfving ansåg likaledes att öfverstyrelsen ej borde belastas med detta uppdrag, utan blott, för åstadkommande af l:kformighet, meddela nödiga instruktioner åt lokalstyrelserna. Mag. Siljeström ådagalade fördelarne deraf att dessa bestyr koncentrerades hos öfverstyrelsen, hvarigenom bereddes icke blott enhet och likformighet, utan äfven billigare pris och ögonblicklig tillgång. Häriinstämde kyrkoherden Ekdahl samt nu äfven rektor Svedbom, i afseende på undervisningsmaterielen, hvaremot han ansåg att inredning och möbler m. m. borde inbegripas i lokalen. Punkten antogs oförändrad, sedan mag. Siljeström upplyst att de komitterade isynnerhet haft afseende på undervisningsmaterielen. Punkterna g, h, i, k, antogos oförändrade. Derefter föredrogos och godkändes de punkter af de komiterades förslag, sem angingo de särskilda fokskolestyrelsernas befogenhet och åligganden. Mag. Siljeström vederlade det påstående som dagen förut hade blifvit gjordt, att-komiterade hade velat beröfva de särskilda foliskolestyrelserna all makt, för att centralisera den hos öfrerstyrelsen, och visade att bestyren, af hvilka de särskilda lokalstyrelsernas ej voro de minst maktpåliggande, blifvit ss jemt som möjligt fördelade; att de olika styrelserna sunsemelitn ej finge betraktas säsom befallande och underlydande, utan s som tvenne hvarandra kont:ollerande myndigheter, hvilket iogalunda gjorde något intrång i pastors inspektorsrätt; talaren visade huru ensamt tillsynen att skolgåog ej mätte försummas toge mycken tid i anspråk, samt att följandet af skolans gång. erfordrade mycken omsorg. När man derefter skred till öfverlsggning om öfverstyrelsens sammansättning, förnyade kyrkoherden Ekdahl sin erinran, att en öfverstyrelse iör Siock bolms folkskoleväsen redan funnes uti stadens konsistorium, att en ny icke kunde inrättas, innan den förut bestäende först blifvit slopad, och ansåg att en sådan förändring icke kunde ske utan konungens och ständernas gemensamma beslut. För sin del bade kyrkoherden visserligen ingenting emot denna reform, hvaraf han trodde ätskilligt godt kunna våntas, blott förslaget derom blefve väckt i laglis ordning. Döktor Carlsson ville icke bestrida möjligheten deraf att Stockholms konsistorium verklizen har något slags öfverinseende öfver folkskoleväsendet, men ansåg det vara-temligen klart, att det vore fullkomligt omöjligt för konsistorium att åtaga sig de åligganden som skulle tillhöra en sädan öfverstyrelse som här afsågs. Talsren önskade den förändring i den sammansätt adiog af öfverstyralsen, som komiterade föreslagit, att icke öfverståthållaren borde sjelf utse sin suppleant atan denna af styrelsen väljas, samt att en läkare skulle bli ledamot af styrelsen. Rektor Svedbom uppläste en förklaring, underteckoad af 3:ne embetsoch tjenstemän uti kongl. eczlesiastikdepartementet, att, för Stockholms stads konsistorium, i anseende till de skiljaktigheter i verksamhet som mellan detta och stiftskonsistorium ega rum, benämniogen Domkapitel aldrig begag as, hvaraf talaren slutade, att den befattning med folksko:eväsendet, som 1842 års kopgl. folkskolestadga uppdragit åt biskop och domkapitel i hvarje stift, icke lagligen kunde åsyfta Stockholms stads konsistorium, helst hufvudstaden redan genom äl-l: dre författningar erkänts i afseende på sitt skolväsende stå under andra styrelser, än den uteslutande ecklesiastika. Tal. erinrade tillika, att när stadsnämnden genom korgl. kungörelsen den 13 Mars 1846 fick uppdraget att emellan hufvudstadens församlingar fördela de genom den allmänna folkundervisningsafgiften inflytande medien, K. M:t genom såmma kungörelse äfven stadgat, att stadsnämnden jemte öfvers äthällaren är den myndighet, som i hufvudstaden både skall pröfva, huruvida församlingarne hafva sina folkskolor sä fullständigt organiserade, som kongl. folkskolestadgan bjuder, och jemväl ega att, derest en eller annan församling skulle äsidosätta föreskrifterna i denna stadga, sjelf taga befattding med användningen till det afsedda ändamälet af de samma församling tillkommande medel; skulle KE. M:t verkligen hafva ansett Stockholms konsistorium vara den verkliga öfverstyrelsen för stadens folkskoleväsen, så vore det väl icke sannolikt, att ett sä :beskaffadt uppdrag som det ifrågavarande skulle hafva blifvit lemnadt åt statsnämdden, i stället för ät sonsistorium. Men äfven om folkskolestadgan ansäges hittills hafva åt stadskonsistorium uppdragit d n ifråsavarande styrelsen, så vore dock denna stadga hvarken civil-, kriminaleller kyrkolag, till hvars förindrande ständernas medverkan erfordrades. Om hufvudstadens församlingar på sockenstämmor besluta att ingä till K. M:t med underd. begäran om äniring eller tillägg uti denna stadga med särskilt afseende på Stockholms stad, eller om utfärdande af en särskilt stadga om folkundervisningen i Stockholm, så lärer ingenting kunna invändas emot lagigheten af en sådan underd. hemställan eller emot tonungens rätt att enligt grundlagen besluta i detta imne utan Ständernas hörande. I afseende på samnansättningen af den föreslagna öfverstyrelsen gillade alaren i hufvudsaken komiterades förslag, dock med len förändring i afseende på vice ordförande tom loktor Carlsson föreslagit, äfvensom med det tillägg tt en läkare borde deltaga i öfverstyrelsen, och att stället för en af stadskonsistorium vald ledamot elst pastor primarius borde å konsistorii vägnar deriti inträda, emedan han redan genom sin instruktion ir berättigad och förpligtad att deltaga uti inspekionen öfver hufvudstadenas skolväsende jemte andre om vederbör och genom hans deltagande äfven en öreningslänk skulle vinnas med den direktion öfver tadens undervisningsverk, hvarunder lärdomsoch pologistskolorna höra, och af hvilken han äfven ä jenstens vägnar är sjelfskrifven ledamot. Mag. Siljeström yttrade att komiterade handlat full ommlig: priocipenligt, då de föreslagit en öfverstsels:, hufvudsakligen sammansatt -af lekmän. Den rundsatsen gjorde sig alltmera gällande att lekmän orde ha del till och med i kyrkans styrelse. Den r i vårt land redan tillämpad. Med undantag af Jpsala och Lunds domkapitel samt Stockbolms konistoriam, der alla ledamöterna vore prester, voro leremot i alla ändra domkapitel, enligt regel, enast biskopen: och teologie löktorn prester; alla andra oro lekmän. Då detta vore händelsen för sjelfva yrkans .styrelse, -.så vora det ännu rättare att så kalle ivara vid: skolans styrelse, 1 direktionen öfver ufvudstadens undervisningsverk vore få prester, alla e andra lekmän. I hufvudstadens församlingars folk kolestyrelser var endast pastor, såsom ordförande, rest, och 4, 5, 6 eller flere utgjorde lekmän. Intet träl vore derföre att för en öfverstyrelse frängä denÖ WE a hd Ar a mr AA Lt sm LAK Le mpmåäiJrA