Aftonbladet – 13 juni 1855, sida 3

LL LL 7 nen Der sällast äro de, som dölja bäst Har de ha ledsamt; höfligast de ock, Som slösa tid och pengar leende, Om oek till egen skada. Hor, som bjuder Femhundra goda vägner, dem föraktar Och deras ankomst afskyr. De (hvad mer!) Med lika mynt betala; bugande, Med artigheter dölja de sitt hat. Vecka efter vecka hade vi i vår krets ett oupphörligt sus och dus. Lustpartier följde efter lustpartier, och deremellan middagsbjudningar, soupdger och baler. Fyra brudar orsakade allt detta bråk; mera än de troligen någonsin åter kunna gifva anledning till, så vida de icke, under händelsernas hemlighetsfulla lopp, skulle dö alletammans under samma år, inom fjorton dagar och i sarama stad. Men till och med i detta fall, tror jag att oron och bråket skulle vara ett intet mot hvad det nu varit. Vännerna skulle utan tvifvel deltagan, och någon bestört yngling skulle måhända mumla för sig sjelf då han gick förbi Är detta likt ett bröllop ? men glömekans flod skulle stilla flyta fram öfver dem; sommarens gräs skulle grönska på deras grafvar, och vinterns drifvor breda sig deröfver. — Hur står det till med familjen, Batiz? Hvar är Milor Anglais? Hvem vet väl något om en annan? Skicka mig stumpen af den cigarr som Alibaud lemnade orökt då han fördes till guillotinen; jag vill förvara den under en glaskupa. Vet du denna tilldragelse påminner mig alltid om Barnardine: ;master Barnardine,, säger skarprättaren, stig upp ni måste bängas, master Barnardine ! Hvarpå han svarar: gå din väg usling, gå din väg; Jag är sömnig! men skarprättaren fortfar: ;vakna, bäste raaster Bernardine, var vaken medan ni hänges och sof sedan.x Glöm inte cigarrstumpen. N. B. Hur gick det med det svåra benbrottet? kom gossen