STOCKHOLM, den 13 Juni. Nedanstående handling, utgörande ett tryckt cirkulär, hvilket med egenhändig titulatur och namnteckning blifvit särskildt till hvarje ledamot uti irnevarande års bevillningstaxeringskomite för hufvudstaden kringsändt, har blifvit meddelad Aftonbladets redaktion och är af den märkliga beskaffenhet, att vi anse oss skyldiga att deråt lemna offentlighet: Tit. Till. .... sc. N.N. ....s Undertecknad anhåller att på detta sätt få fästa Tit: uppmärksamhet på en fråge; som snart förekommer uti detta ärs Taxerings-Committ för Stockholms Stad, rörande bestämmandet af Taxeringsvärdet ä min inom Clara församling, och qvarteret Uggleborg belägna fastighet. — Sedan Taxerings. Committåen för ären 1851 och 1852 förhöjt fastighetens Taxeringsvärde från 20,000 till 41,000 Rdr B:co, har Kongl. Maj:t, genom serskilta nådiga Resolutioner af den 31 Mars 1853 och den 28 Juli 1854, med ogillande af Taxeprings-Committeens åtgärder nedsatt för dessa 2:ne år samma värde till 28,000 Rdr B:co. — Serskild klagan sär af mig förd å vederbörlige ställen öfver fastighetsvärdet för åren 1853 och 1854, och lärer efter all sannolikhet jag kunna förvänta enahanda resul tat, när besvären komma under pröfning. — Den fråga som jag nu i första rummet önskar framställa till Tit:s eftersinnande är den: Om icke en Taxerings man, lika så väl, som hvarje annan Svensk Under säte bör anse sig skyldig, att vid Taxerirgar ställa sig till efterrättelse hvad Konungen en gäng uti äm: net beslutat, fastän i afseende på ett föregående vår? — Och jag gör mig förvissad, att Tit, äger nog upplysta tänkesätt, och nog vördnad för Högsta Magtens Beslut, att ej vilja handla anaorlunda, än såsom det tillhör en välvillig och loyal medborgare., Hrad sjelfva hufvudfrågan beträffar, eller huru Bevillniogs-förordningen i vissa fall skal rätt förstås, måste det vara ostridigt, att emellan Riksdagar, ingen annan, än Konungen äger att i tvistiga frägor derom bestämma, äfven om sädant skulle strida emot förut fattade meningar inom Taxerings-Commit!n, eller Kongl. Kammar-Rätten. — Kongl. Maj:t har uti det mål som mig rörer, förklarat på grund af 1851 års Bevillvings-förordnings 72 , att den ena personens Fastighet ej bör taxeras högre än en annans, som dermed anses vara af jemförlig beskaffenhet, och denns äsigt torde vara obestridligt rättvis, äfven om principen vicke redan funnes uttryckt uti Bevillningsförordningen; Och det är detta förbållande, som jag anhäller at: Tit. för det rättas skull, icke ville förbise. Med högaktning framhärdar Tit. ödmjuke tjenare EzStockholm d. 31 Maji 1855. N. Snoiisky Justitie Råd. Vi vilja här icke uppehålla oss vid den omständigheten huruvida taxeringsvärdet å herr grefve BSnoilskys prydliga hus i qvarteret Uggleborg (f. d. Uhrska huset) må vara alltför högt i jemförelse med taxeringen å andra fastigheter — ty att huset är värdt mer än taxeringssumman af 41,000 rdr bko och troligen icke af: egaren säljes för mindre än 50,000, lärer väl knappast kunna bestridas — ; men detta är fullkomligt likgiltigt och utgör långt ifrån något vigtigt uti det ifrågavarand: cirkuläret. Deremot är den sats hr grefven deri framställer, att nemligen en taxeringsman, såvida han skall anses ega pupplyste tänkesätt, skall anse sig skyldig att vid tazeringar ställa sig till efterrättelse hvad konungen en gång i ämnet beslutats, så betänklig,. att det i sanniog gränsar till det otroliga, att en sådan sats kunnat yrkas af en ledamot i konungens högsta domstol, som man eljest borde förmoda i främsta rummet böra hylla den grundsatsen, att en domare — och taxeringsman nen är ju att så betrakta — är skyldig att ställa sig till efterrättelse lagar och författningar, utan afseende på huruvida en sådan tillämpning kan öfverensstämma med konungens eller regeringens åsigter i ämnet, och att han följaktligen aldrig af vördnad för högsta maktens besluts; får af välvilja, och loyaute afvika från sin öfvertygelse om det rätta och sin ed såsom taxeringsman att efter bästa förstånd påföra hvarje skattskyldig den beskattning han bör vidkännas. Hvad som i andra rummet måste anses särdeles anmärkningsvärdt är, att hr grefve Snoilsky, såsom sjelf ledamot af landets högsta domarekår, ansett det vara lämpligt och tillständigt att till de personer som skola fatta beslut angående någon hans angelägenhet kringsända enskilda promemorior eller cirkulärer, med uppmaningar och förmaningar att de — åtminstone beträffande taxeringen af hr grefvens ezendom — måtte handla såsom välvillige och loyala medborgare,. Vi hade åtminstone föreställt oss, att en så hög domare bort hafva det begrepp om form — att ej säga anmständighet — att så beskaffade enskilda påstötningar uteblifvit, och att om hr grefven, till skydd för sin rätt och för att undvika en utgift af summa 13. rdr årligen (utgörande bevillningen på det taxeringsvärde utöfver 28,000 rdr, hvaröfver hr grefven så högljudt beklagar sig), ansett det vara nödigt att lemna taxeringskomiten några särskilda upplysningar, sådant bort ske uti en till taxeringskomitåa ställd, offentligen ingifsen skrift. Eller hur skulle hr justitierådet bzdömma den part som, i stället ait till vederbörande expedition ingifva sina påminnelser, afläte enskilda cirkulärer till högsta domstolens ledamöter, deruti han, i en ton af förebråelse öfver förut fattade beslut, likasom pockade på en ändring i åsigter hos den beslutande myndigheten? CMan har nyligen omtalat, att hr justitierådet Snoilsky varit erbjuden att emottaga presidentsembetet i Göta hofrätt men af ekonomiska skäl undanbedt sig detta. förtroende. Vi förmoda likväl att om det ofvan omförmälda famösa cirkuläret kunnat vara dessförinnan kändt, ett sådant erbjudande uteblifvit, om ej för den underdåniga vördnaden för högsta makten samt de välvilliga, och lo