Sn full och ömsinnad, och älskade Jean Mauice och hela hans familj med innerlig ömhet; men verlden egde lockelser för henne, hvilka verlden förnekade henne; hon kände att hon aldrig kunde blifva föremål för kärlek der, hvarest hon kunde älska tillbaka, och sörjde derföre öfver sitt öde. fEHändelsevis gjorde hon bekantskap med den familj der Dervilly först träffade henne. De hade känt hennes fer och farfar, och hon älskade dem derföre. Hon motstod länge den : känsla för hennes älskare, hvilken hon märkte .bemäktigade sig henne med styrka, och då bon icke längre kunde göra motstånd, uppsköt hon likväl att säga honom hvilket hem hon bebodde. Detta var hennes stolthet — hennes svaghet — och huru grymt blef hon jicke siraffad derför! Dag efter dag (så sade I san mig) beslöt hon att förklara allt, men thon dröjde dermed tills hennes älskare, u stånd att längre tygla sin ängslan, och uppfylld ef oro, förvirripg och obestämda anin i gar, följde henne på något afstånd i skymningen och såg, eller inbillade sig se henne i gå in i la Morgue. Detta var för mycket för hans uppskakade själstillstånd. Hans hjerrs angreps — han kom hem förvirrad och rafzande — och dog! Nu har du hört alltsamj mans., å NIONDE KAPITLET. : IFLYTTNING. I Då jag kom tillbska till Parig — jag omnimnde i föregående kspitlet min frånvarc och återkotost — fann jag de flesta af mins forina kamwrster ännu qvar der, men förByttade till en annan bostad. För att göra vi vän monsieur Battz och hans intressanta döttrar rättvisa, bör jag säga att det 10ke var anledning af något fel eller brist ef uppmärk. samhet å deras sida, utan helt enkelt af be