Aftonbladet – 12 juni 1855, sida 3

Hvsd är det du ser? frågade jag. Za Morgue!s utropade han rysande och pekade frmåt rummet — la morgue!s Han fortfor att vansinnigt stirra i samma riktning, m d armen ännu utsträckt, under det att hela hans kropp tycktes skakas af förfärelse; men jag kunde icke vinna någon ledtråd till den katastrof hvilken så förfärligt inverkat på den olycklige sjuke. UVet föreföll mig som en evighet — det var i sjelfva verket endast en timma — innan Stabb återkom, Han var åtföljd af Lou s. Du vet att ha: s skicklighet som läkare, särdJeles i behandlingen af febrar, är verldsberyktad; Jag hade följt honom: under hela din frånvaro, hade naturligtvis: blifvit en af hans varmaste beundrare och var lycklig nog att Ha tillvunnit mig hans vänskap. Han kände äfven Dervilly. Då jag hörde honom komms, gick jag uti yttre rummet för att mottaga honom. Mon Dieu! monsieur Partridge, quel est le mal? sade Louis med mycken känsla! Monsieur Dervilly var på hospitalet i förmiddags, och jag mötte honom klockan sex i eftermiddag då han gick in i Jardin. des Flantes. Gud allena vets, svarade jag. Någonting ohyggligt har plötsligen händt onom! Och jag berättade huru allt tillgått sedan Dervilly xom hem. sLouis var tyst en liten stund och börjzde sedan göra mig ganska noggranna förfrågningar ngående honom, under det att Stabb gick in ör att se efter den arme ynglingen. — Bland innat omnämnde jag hans kärleksaffär och perättade Louis, emedan jag ansåg det vara nin pligt,i korthet allt hvaraf Dervilly lemnat nig törtroendess Han lyssnade med mycken ipprmärksamhet, oeh sedan jag slutat, gingo vi ini det-lilla runmmet der Dervilly låg. Han spratt häftigt till då vi inträdde, som