Aftonbladet – 12 juni 1855, sida 3

ingen svimning för mig förr än den sista svimsingen — ingen svimning — ha, ha, hal fördubbla måttet — ni är rädd — ingen svimning, säger jag — ingen svimning. Han fortfor hela tiden att yra ungefär så som jag beskrifvit. Rummet höils helt mörkt och ingen fick komma in. Louis lemnade icke hans sida under hela natten. Derville sof icke ett ögonblick. En gång spratt han häftigt till och kastade sig tätt intill ena sidan af sängen, ropande: För bort henne — för bort henne! fivad är det? frågade jag. Ser du henne ej? skrek han, hur hon sitter bredvid sängen och ser in 1 mina ögon; för bort henne, för bort henne! Det är öfverflödigt att beskrifva detta fasansfulla uppträde för dig i dess helhet. Sent på aftonen återkom Stabb; han hade fått reda på huset, och ehuru han icke kunde erhålla imademoiselle de Coignys adress, hade man tofvat att hon tidigt på morgonen skulle erhålla hans helsning. Det blir för sent, sade Louis dystert. Huru lång denna natt var! Slutligen började det dagas, men Dervillys tillstånd förblef oförändradt. Jag hade skickat efter hans närmaste slägting, hvilken bod!e vid-bulevarden Poisonniere, och afvaktade med stor oro hans ankomst. RE — Tre afrikanska lejen förevisas fö närvarande i Lyon och väcka der mycken uppmärk:amhet för sin ovanliga tambet. De visa: utan att vara :ostängda i bur eller bundea med nägra kedjor, och 14 besökaren inträdsr innanför det förhänge, som är iragat fir rummet hvari de vistas, befinner han sig oförmodadt i djurens närvaro. De Etojuta fullkomlig frihet, och tvä ungar, som äfven höra till sällskapet, appfödas med mjölken al en get, hvilken står på dem mest väntkapliga fot till dem och utan minsta tecken till rädsla bjuder dem sina spenar.