Aftonbladet – 12 juni 1855, sida 3

bes.ämdhet, som ni brukar säga. Åderlåt — åderlåt. — appliquez des sangsues — ha-ba-ha, det är, som vi kalla det, åderlåtning bådeialmänhet och isynnerhet, ha-ha-ha! kom sedar med edra kalla omslag: is, is, låt lägga-ett berg af ig kring hufvudet! använd derefter pergerande, svalkande, svettdrifvande medel; derpå dragande plåster! — är det icke så ni säger? — spansk fluga i nacken — spansk fluga bakom öronen — raka hufvudet — jig glömde detta — raka hufvudet — förunderligt att jag icke tänkte derpå — och håret, mon professeur, jag vet att ni skall anse mig narraktig, men — spara mitt hår — jag skall icke få nytt i stället — spara: mitt hår. -Hvar var det jag var? — ah, spanska flugorna — det skall vara 20g för mig — laga att allt är tyst och stilla, mycket tyst — om en stund digitalis och salpeter — digitalis. och salpe(ter, mon Professeur — kan jag icke min lexa bra? Louis stod helt stilla, betraktande den den arme ynglingen med dystert intresse. Då Dervilly upphört att tala, tog han af sig glasögonen och torkade sina ögon: Ah, monsieur Louis, ni talar ganska vältaligt öfver medicinska vetenskapen, men jag sätter er i bryderi; jag är säker derom. Sammankatla lärjungarne. — Ah, Notre Dame de Pitid — sammankalla lärjungarne, voila la clinique. Emedan saken förhåller sig sålunda, mäste det nödvändigt vara sålunda. Det är klokt taladt, MonProfesseur. Sammankalla Jlärjungarne; framställ huru ni nödvändigtvis ingenting kan göra, emedan nödvändigtvis ingenting kan göras. Sammankalla lärjungarne, handla med skyndsamhet — var ifrigt antipPhlogistisk; tiden är dyrbar — patienten i fara. Purgerande medel — jag betviflar deras nytta. Hvad tror ni? Och Dervilly tystnade och kastade en så naturlig frågande bliek