Aftonbladet – 9 juni 1855, sida 3

vHvar?s aJag vill icke säga dig förrän vi äro på stället.o Jag följer dig, men jag hoppas platsen är behaglig.s Just i detta ögonblick, jag vet icke hvarför, tänkte jag på La Morgue och ryste. pDen bebagligaste i hela Paris. Detta samtal föreföll i hospitalet, just då vi slutade vår förmiddags-sysselsättning att följa Louis genom fe5serrummen. Partridge och jag bodde åter tillsammans. Han hade, som jag nämnt, stannat qvar under dest jag företog den resa från hvilken jag nyss var återkommen, för att med mera ifver egna sig til sina medicinska studier, då deremot jag, som börjat tröttna vid Broussais föreläsningar och Majendieg undervisning, gaf vika för frestelsen och flydde bort från båda och till och med nu då jag återvändt lockades att hvarje lag smyga nig till rue Vivienne, der några af dessa intagande främlingar, hvars bekantskap jag gjort en route bodde, och hvilka börjat upptaga. mig. mer än som kunde stå tillsammans med allvarligt framskridande i mina studier; åtminstone var detta Partridges tanke. hvilken skakade på hufvudet sägande att det icke passade för en student att gå på andra sidan Seine-floden — han borde stanna i sitt eget qvarter — att jag hade för många förströelser på detta sätt — jag skulle glömma det lilla jag visste — och hvad Rue Vivienne, Boulevard des Italiens och Rue de la Paiz etc. angick, måste jag afbryta alla dylika bekantskaper eller blifva utstruken ur samfundet. Jeg var således glad att kunna blidka min vän genom att samtycka att följa honom — jag visste icke hvarthän — för att se en andesynp, Vi begåfvo oss följaktligen utaf, några miauter före sex, till det ovanliga äfventyret. Vi gingo utföre gatan, som leder till Jardin des Plants, och gingo in genom hufyud-allen;