Aftonbladet – 9 juni 1855, sida 3

eV DD VV MMMM — till de personer, i hvars hus han först träffat henne, kunde han icke erhålla tillfredsställande svar; man iakttog en, som den stackars Dervilly tyckte, högst besynnerlig förbehållsamhet så ofta hon nämndes, så att han verkligen icke kunde inhemta ringaste upplysningar rörande henne. Detta hindrade honom icke att bekänna sin passion, ty flickan kom ofta till denna familj, och deras bekantskap tillväxte hastigt. Emilie de Coigny kände för första gången att hennes hjerta var intaget och att denna inre oro, som orsakas af en omedveten längtan efter: kärlek, var stillad, och Alfred Dervilly blef enda föremålet för henneg förhoppningar, om hon hyste sådana. Allt detta kände Emilie, men Kon tvekade förunderligt nog att erkänna det, till och med då hennes älskare med brinnande kärlek besvor henne derom; det föreföll som om någonting, nvilket hon bäfvade för att vidröra, stått emeljan henne och sällbeten. Det är icke lätt itt bedraga hjertat, och Dervilly visste, oaks adt Emilies skenbara köld, oaktadt henneg stundom kalla sätt, att hans kärlek var be. tvarad. Men en sak oroade och förvånade onom; en sak fyllde honom med obestämda arhågor och gissningar och återhöll de känlor af hänryckning, hvilka ville flöda öfver hans inre. En hemlighetsfullhet sväfvade ring denna sköna flicka; hon åberopade insen som gin vän, hon talade icke om några oekantskaper, hon nämnde aldrig ett enda ord om sitt hem, om föräldrar, broder eller yster. Dessutom tycktes en ovanlig sorgenhet, ovanlig hos en så ung person, uppylla och genomtränga hennes sinne; och Derrilly kände stundom, då han betraktade detta ugna anlete, en hemskhet, som han icke unde förklara, bemäktiga sig honom, hvilken för några ögonblick undertryckte till och ned styrkan af hans passion. fi (Forts.) 34