Aftonbladet – 9 juni 1855, sida 3

Jag hade glömt denna omständighet — men nu kommer jag ihåg den; jag minnes att jag promenerade med honom i närheten af trädgården då han under någon obetydlig förevändning lemnade mig och gick dit in. Du sad2 mig sedan att han hade ett möte der, men jag tänkte icke stort derpå. Godt, jag skall berätta dig händelsen så som jag nu känner den, alldeles. fullständig, ty jag hade till en viss gred Dervillys förtroende och var hos honom under hans sjukdom och då han dog. Han var född iLouisiana, af franska föräldrar, hvilka, sedan de tillbringat några år i Amerika, återvände till deras fädernesland. Han talade med ledighet engelska, som du vet, och vi blefvo ganska förtroliga sedan du öfvergifvit mig. Det var då jag kom underfund med huru allvarsamt den skackars gossen var förälskad; ja verkligt förälskad. Det var icke ett flygtigt tycke — ett plötsligt begär efter äfventyr — ett vanligt galanteri — nej hela hans varelse var genomträngd — han blef helt och hållet förändrad — det föreföll som om han med kropp och själ förskrifvit sig till en ande från en en annan verld. Jag har aldrig sett eller läst om en till den grad genomgripande känsla. Slutligen bekände han allt för mig. Han sade att han, några månader förut, uti en persons hus som fordom stått i vänskaplig förbindelse med hans familj, hvilken under föregående regering varit af ganska stor betydenhet men nu lefde obemärkt och i små omständigheter, träffat en ung flicka af den utomordertligaste skönhet så väl till an-letsdrag som gestalt, hvilken vid närmare bekantskap befanns vara af älsklig karakter, blygsamhet och oemotståndlig tjusning i sitt sätt att vara. Dervilly. intogs af häftig kärlek till Emilie de Coigny. Han upptäckte att detta var hennes namn, men på hans frågor