blaue, och två nya ångare stötte till de öfriga. Om Stockholms Folkskole. A väsen. () s V. Vi lemna tills vidare å sido den ekonomi ska och financiella delen affrågan, hvaror man äfvenledes finner en noggrann och upp lysande framställning uti komiterades betän kande, för att omsider närmare redogöra fö innehållet af de förslag till ordnande af Stock holms folkskoleväsen, hvarmed det förtjenst fulla utlåtandet slutar. Innan vi det göra vilja vi likväl först lägga under allmänheten gon den summariska öfversigt af bristern uti vårt nuvarande folkskoleväsen, som komi terade sjelfva meddelat såsom en slags reka pitulation af deras uti betänkandet nedlagd och ur officiella handlingar hämtade iaktta gelser. Komiterade erinra dervid med rätta, at då i allmänhet en stor stad och synnerliger en hufvudstad, i fråga om skolväsendets ord nande, alltid har många afgjorda företräder framför landsbygden, i det man i staden mec mycken sannolikhet kan påräkna skickligare lärare, insigtsfullare skolstyrelse och särskil mera kännedom af de framsteg, som i under. visningsväsendet göras inom och utom fäderneslandet, vidare större tillgångar för anskaffande af tjenliga :skolhus :och nödig undervis. ningsmateriel samt långt mindre svårighet at befordra en ordentlig skolgång, än uti en gles bebodd landsbygd o.s. v., så borde man med skäl äfven kunna vänta, att en sådan stads skolväsende icke blott håller jemna skridt med landsorternas, utan äfven är af beskaffenhet satt kunna tjena det senare till föresyn. At: Stockholm icke i detta afseende höfdar sit! tillbörliga företräde, framlyser af hela komiterades berättelse, ehuru. de Teke uttryckliger uttalat detta påstående. Men en sådan slutsats är omöjlig att afvisa, när man af denna berättelse, på grund af de för år 1852 till komiterade inkomne upplysningarne, erfar: Att hvåd skolgäng i allmänhet beträffar, så är proportionen af skolbarn i förhällande till hela folkmängden betydligt ofördelaktigare i Stockbolm än till och med i flere rikets stift, för att icke tala om länder, der folkundervisningen är mer utvecklad än i värt få dernesland. Att i sjelfva verket, i medeltal, endast omkring 50 proe. af samtlige barn i äldera 7—14 år, som lämpligen torde kunna anses såsom skolålder, gå i vare sig högre eller lägre dagskolor(); och att ehuro Jenna siffra mycket varierar för de särskilta åldersåren, den likväl för iotet år gär till högre än obetydligt öfver 60 procent. Att detta emellertid endast har afseende på de i sko lmatriklarne inskrifne lärjupgarnes antal, men att om nan gör afdrag för antalet af de i medeltal från varande, så kan man icke antaga mer än högst omkriog 40 proc. såsom de der verkligen hvarje dag begagna v ndervisningen. Att uti ovanstående beräkningar afseende gjorts å alla i hufvuastaden befintliga skolor för barn i skolåldern, bäde uffentliga och på donationer eller församlisgars eller enskiltes stiftelser och bidrag grun dade, sä att i sjulfva verket till och med öfver 500 flere skolbarn blit.vit upptagne än som: uppgifvits i senaste officiella berättelser; under det endast privatskolor af mera tilhällig beskaffenhet nteslutits. Att om man äfven inberäknar lärjungarne uti dessa sistvämda skolor, så vppkommer likväl ett antal af 2468 barn i den sagda skolåldern, som antingen blott undervisats i bemmen eller ock saknat undervisning. Att, slutligen, om man äfven inberäkoar deras antal, hvilka uppgifvits säsom undervisade i hemmen, så återstär likväl ett antal af 1701 barn inom skolåldern, hvilka icke erhällit någon undervisning i dagskola. Att förhållandet föga förändras, om man äfven inberäknar lärjungarne i söndagsoch aftonskolorna, enär desse lärjungar till -blott en ganska ringa del äro under 14 år gamla. : Att, emellertid, enligt hvad af folkskolestyrelserna sjelfva vppgifvits, dels ibga ätgärder blifvit vidtagne ll befordrande af en ordentligare skolgäng, dels de om vidtagits, efter hvad man kunnat sluta, varit ga verksamma; under det från en församling an, ts, såsom ursäkt för den försummade skolgängen, tt i ettigdom och brist på kläder dertill varit vällano, hvilket strider emot folkskolestadgans tydliga förecrift, att intet barn må af fattigåom vara hindradt än skolåog, utan, om så behöfves, på fattigvårens bekostnad för ses med nödiga kläder. Att uadervisningen i YST är axdan, At an a i in Pråj , ja ännu flera är en lärjungar, som till. knappt hiona utölver det i ti en och samma skola, E j ollagen bestämda minimi Så att t. ex. ända till års vistande i skolan syne Y öfverhufsud erfordras Il och med för att börja. lärå nägot af. fäderneslanets geografi och historia, o. 5. v., .. . Att lärarnes antal är så otillräch !gt, att i medel1 endast 1 lärare kommer på 86 Ia jungar; hvilken roportion är vida ofördelaktigare än .6R Som 1 mer sltal eger rum för landsbygden i riket. Att det begagnade undersisningssättet ke är nu mera att anse såsom det äna ste. Att undervisningsmaterielen är i allmänhet Sanska ullständig och bristfällig; så att glober, kart. Im: . dels alld-ies saknas, dels finnas i otillräcklig LYyCcmhet eller af mindre tjenlighet beskaftenhet. Att skolhusen äfvenledes äro, i afseende på utryme, allt för inskränkta och till sin inredning m. m. i Imäntet olämpliga, till stört: mehn för så väl läringarnes kroppsliga helsa, som för arbetet och ordingen i skolan. Att till följd af brist på samband mellan de särilta folkskolestyrelserna, bland flera andra olägen ster, Afven stor olikbet i afseende på i folkskolorna gagnade läroböcker härflyter, till desto större mehn r undervisningen, som lärjungarne tidt och ofta ytta från skola till skola. ) Se Aftonbladet n:r 123, 127, 129 och 131. TM ET ER EP TT. FR FYN i flere delar VN nli