Aftonbladet – 9 juni 1855, sida 2

hans goda, ömma moders hjerta var uppfyldt af glädje. Påföljande morgon, sedan han klädt sig på prydligaste sätt, och mottagit sin moders smekningar och smickrande loford, lemnade han hyddan och begaf sig af till Nicolas Crosier. Det var en vacker sommardag, och den gamle mannen satt efter middagen på samma förstugubro, i samma stol och alldeles på samma fläck, der han satt för trenne år sedan, då han uppgjorde öfverenskommelsen med Paul och befriade sig från den vackte lösdrifvaren, som han plägade kalla honom. Nicolas hade förändrat sig föga till utseende, sätt att vara eller lynne, utom att han blifvit litet mera despotisk, något mindre rörlig och något mera gråhårig. Paul deremot hade undergått en utomordentlig förändring. Hans kropp var starkare, hans skuldror bredare, hans hållning mera manlig. Dessutom hade han lagt sig till, eller rättare sagdt låtit växa efter eget behag, mustacher och polisonger, efter det mod som i Paris kallas inculte, och såg i sanning helt manhaftig ut. Han gick med stolta steg fram till Nicolas Crosier. Bon jour, monsieur Nicolas Crosier, sade Paul, med stark bestämd röst. Nicolas gnuggade sina ögon, men igenkände ioke främlingen. Bon jour, gvarade han. Jag har hört sögas att ni önskar sälja en del af ert hemman, Om så är, skulle jag önska att blifva köparen. pDiabley svarade Nicolas .Crosier buttert, jag skulle vilja veta hvem som pratat i er sådana dumheter.s Jag önskar att bygga en liten nätt hydda, fortsatte Paul, utan att gifva akt på Nicolas svar, och jag tycker att ingen trakt skulle passa mig bättre än denna.