Aftonbladet – 7 juni 1855, sida 3

hvaräa 0 pr Enligt de tillförlitliga upplysningar som här nu blifvit lemnade, så väl summariskt som i detalj, synes, att en på armen ingående officer, som vid 20 års ålder erhåller lön på stat och enligt fastställda stater sådan fortfarande åtnjuter till sitt 50:de år, då han såsom kapten tager afsked med en årlig pension af 400 rdr, har varit tvungen för sitt lifeuppehälle och tjenstens fordringar att antingen af enskilda medel uppoffra eller ock genom skuldsättning förskaffa sig: vid infanteriet 7092 rdr 24 sk. och vid kavalleriet 17,064 rdr 36 sk. Enligt det åberopade organisationsförslaget skulle åter samme person, för bestridandet af enabanda utgifter, vid afskedstagandet ega en besparing af 6944 rdr 40 ek. samt derjemte erhålla i pension 600 rdr årligen. Under dylika förhållanden torde väl ingen kunna bestrida, alt vår närvarande militärorganisation, uti så väl de delar som angå aflöningssättet som i många andra, tarfvar en genomgripande och ändamålsenlig samt på verklig rättvisa byggd reform. En motsatt åsigt kan svårligen få tillskrifvas den så omhuldade konservatismen, ehuru välljudande och behagligt detta ord än må låta i vissa reaktionäras öron, utan ett oförsvarligt lättsinne och liknöjdhet för en talrik samhällsklass existens och deraf beroende förmåga att kunna uppfylla sin bestämmelse. Möjligen kan den ringa uppmärksamhet, som hittills blifvit egnad åt denna vigtiga angelägenhet, äfven tillskrifvas ett afsigtsfullt plåt gån, för alt tillvägabringa det förslafvande som en beroende och brydsam ekonomisk ställning vanligen medför. Man har dock härvid förglömt, att den beträlda vägen förr eller sednare roåste medföra demoralisation och samhällsmaschinens söndersplittring. Fäster man vid frågans bedömmande 3tter-. ligare afseende på följande omständigheter, nemligen : att vid sednare årens fiksdagar hafva tjenstemännen vid landtstaten, vid de civila embetsverken, krigskollegium häruti inbegri