Aftonbladet – 5 juni 1855, sida 3

Sedan denna skrift blifvit uppläst, yttrade svaranden, att då ingenting i kärandens framställning synts honom påkalla nägot ytterligare bemötande utöfver det redan afgifna skriftliga svaromåälet, han icke ville fördröja målets afgörande med anhållan om ett nytt anstånd, utan bad han endast få muntligt och istörsta korthet fästa domstolens och den blifvande juryns uppmärksamhet derpå, att då åklagaren sjelf medgifvit att en högst ringa qvantitet bränvin blifvit vid beslagen anträftad, så ansåg sig svaranden ej behöfva fördröja målet med afvaktande af de utaf honom begärda afskrifterna af rapporteraa. Vidare förklarade svaranden, att åklagaren fullkomligt misstagit sig om meniogen med omnämnande i svaromälet af den Isaessonska händelsen. Det hade alldeles icke varit af svaranden försökt att göra konungens befali ningshafvsnde i Linköpings län ansvarig för Isacs sons bofstycken, utan endast visa, att då dennes brottsliga förfarande en så lång tid fortfarit i sjelfva den administrativa medelpunkten af länet utan attkonungens befallningshafvande kommit det på spåren, så sore detta förhållande ett slående bevis på att länsstyrelsen ingalunda vore så allvetande, att den kunde gå i borgen för att ingen oriktighet eller försummrlse kunde ega rum å den underordnade kronobetjeningens sida. Svaranden bestred slutligen helt och hället tillämpligheten af det lagrum, 60 kap. 5 missgerninnasbalken, som i det första alternativet åberopades, alldenstund denna paragraf endast rörer förgripelser mot enskild mans goda namn och rykte och icke embetsmäns tjensteutöfniog, på hvilken andra lagrum hade afseende, samt erinrade äfven, atti detta mål icke fanns någon målsegare, då länsstyrelsen icke å priori egde nägot mälsmsnskap för den lägre kronobetjeningen, ej heller något sådant blifvit af kronobetjeningen åt densamma uppdraget. Beteckaande vore i detta fall, ätt dä landshöfdingen, vid mönstring med de beväringsskyldige i länet, hade till länsmännen gjort framställning om åtals yrkande mot Aftonbladet, hade af länets tfjugusiu länsmän endast fyra undertecknat skriften till länsstyrelsen med ananhällan om ätalets anställande. Ej mindre än tjugutre af länets länsmän hade sälunda undandragit sig att deltaga i opinionsyttringen. Sedan parterna hvar för sig öfserlemnat målet, skreds till val af jarymän; åklagaren utsig hr generalmajoren Dorchimont, hr öfverste C. Akerhjelm, hr kongl. bibliotekarien N. I. Arfvidsson (utesluten af svaranden), och hr grosshandlaren, stadsmajorea Schalin. Svarsnden utsåg: hr kongl. sekreteraren W. F. Dalman (utesluten af käranden), hr sekreteraren i riksgäldskontoret C. Stuart, kammarrädet grefve Tömnes H. Wrangel och hr grosshandlaren W. Anstrin. Domstolen utsäg hr exeditionschefen N. af Zelln, hr kapten D. Thorell (utesluten af svaranden), hr gross handlaren 4. T. Starck, hr bagaremästaren Wennberg (utesluten af käranden) och hr kammarrättsrädet C. L. Kinmansson. Juryns sammanträde utsattes till onsdagen den 13 dennes, och skulle parterna tter inställa sig torsdasen den 7 dennes kl. 12 på dagen, för att komplettera juryn, i händelse nägon af de nu utsedde vore förhindrad att ätaga sig förtroendet. — I ransakniogsmålet angående timade oordningar ä barnbördshuset Pro Patria ha i dag kärande parterna afgifvit slutpästående, deruti yrkats för vanvärden af hustra Samuelson, att hr Retzius mötte dömmas utgifva half mansbot och undergä enskildt skrift samt erlägga i ersättning 342 rdr bko och jemväl förklaras förlustig sin befattning säsom direktör vid Pro Påtria och förbjudas att vidare läkarekonsten utöfva; deremot yrkades för hustru Söderbergs vanvärd å så väl hr Retzius som hustru Döhlen böter efter rättens bepröfvande, ersättning af 374 rår bko, förlust af befattoingarne vid Pro Patria och förbud för hustru Döhlen att vidare befatta sig med utöfningen af barnmorskekonsten. — I går afton inträffade den olyckshåndelsen att en 17-årig yngling, medelst aflossande af ett pistolskott, sä illa skadade sig i bufvudet, att han ge-ast mäste afföras till lasarettet. Någon fara för lifvet lärer icke vara att frukta. Hurovida tilldragelsen skett af väda eller med uppsät att afhända sig lifvet, är ännu icke kändt. — Sistlidae söndags aften anträffades i Clara sjö, vid trappan som leder från Nya Kungsholmsbron, liket efter ett nyfödt barn, inlindadt i en näsduk.