xunna cmotsta SLULATLIC. JUIUUVGLIINIAvVIE BAG ha varit lika stark som den 1848, men likväl icke ha väckt så allmän oro. EEE . Reklamation. I det sednast utkomna häftet af Ställningar och Förhällanden har influtit en nekrolog öfver f. d. xonservatorn vid det zoologiska riksmuseum OC. G. Silfversvärd. Författaren, som för närvarande lärer vistas utrikes och som synes hafva haft en mindre noggrann kännedom om de förhållanden han velat skitdra, har framställt dem på ett sätt, som kastar en mörk och i alla hänseenden oförtjent skugga såväl på musei fordne intendent, framlidne professor B. Fries, som på minnet af en hädangången stor personlighet och på dem som för närvarande hafva narmaste värden om musei samlingar. Förhållandet mellan dessa personer och Silfversvärd var långt ifrån att likna det som skildras: det var i korthet följande: Ovanligt flitig och noggrann i utförande! af sådana till hans underordnade befattning hörande göromål, som ej påkallade andra och större gåfvor än de nämda, och den att kunna läsa, skrifva och räkna försvarligt, hade Silfversvärd professor Fries fulla förtroende och hyste å sin sida tillbaka en tillgifvenhet så innerlig, att hans sista ord vor en önskan att få sin graf närmast sin fordue förmans. Det var ej mindre denna hängifvenhet än Silfversvärds ofvan nämda egenskaper, som hos professor Fries efterträdare åt Silfversvärd bibehöll den välvilja och det förtroende, hvaraf han ända till sin död erfor mänget prof, alltifrån den tid då han, djupt skakad genom den utmärkte Blanks bortgång, lemnade musei tjenst af ingen annan anledning än den, att han var ur stånd att för framtiden öfvertaga dennes ansvarsfulla befattning. Genom träget arbete, under många försakelser, kom Silfversvärd likväl smäningom, vid en af hufsudstadens större fabriker, i en ekonomisk ställning fullt så god som den han vid den tiden kunnat hafva som konservator. Han hade nu tillika tillfälle att vid museum vinna någon inkomst, dels såsom biwäde vid ätskilliga göromål, dels genom de resor för insamling af landoch sötvattensnäckor han under de sednare ären med glädje åtog sig, under den tid af sommaren dä arbetet vid fabriken var afbrutet. S. ansåg dessutom dessa resor vara välgörande för sin svaga helsa, som berodde på ettfel i hjertat, icke på arsenikförgiftning. Det gick vid dessa resor icke så till som nekrologen uppger, utan så att intendenten enskilt gaf S. respenningarne, aldrig mindre än 100 rdr bko, med uppdrag att resa så långt och så länge de räckte, medan, af musei medel, undertiden en öfverenskommen summa veckovis utbetalades till hans hemmavarande familj. Detta arrangement önskades af S., och var han dermed fullt belåten. Vid hemkomsten aflemrade han sin skörd till museum, och erhöll af nästan hvarjel art duppletter för sin egen samling. Det är nu denna samling, som således tillkommit nästan uteslutande under resor för museum, — ty S gjorde inga andra resor, — och som icke innehåller någon i museum saknad art, hvilsen nu af intendenten blifvit inköpt, för att användas till in hemska institutioners nytta, och betalad med den i noekrologen uppgifna summan, hvilken samlingen, skickad utomlands, svårligen kunnat inbringa. Denna korta framställning ädagalägger det osanna i nekrologens hufvudsakliga uppgifter. Men allt öfrigt har fått en falsk tydning genom den kolorit som blifvit begagnad. Deita gäller t. ex. om de resejournaler med deri antecknade iakttagelser, hvaraf intendentan kommit i besittning, och som äro villigt lemnade dagböcker af några få glest skrifna ark, med nästan endast obetydliga annotationer i hvarjehanda ämnen. Sådant är äfven förhållandet med professor Fries enskilda affärer, i afseende på hvilka man kunde meddela sällsporda drag af ädel uppoffring, der nekrologen antyder helt annat. Sådan är händelsen med tjenstepersonalens sätt att skaffa respeninngar i Göteborg, der prof. Fries, älskad och värderad hvar han kom, hade bekanta nog och bland läkarne embetsbröder att vända sig till, om han det behöft; — så är det också med tjenstepersonalens resa i öppen roddbåt från nämda stad till Stockholm. Dermed förhöll sig sä, att prof. Fries under sitt vistande i skärgården köpt en tvåmastad segelbåt, Draken benämd, den han gerna ville hafva till Stockholm. En rask skärgårdskarl, Anders Jacobson, då i tjenst hos Fries, ännu i dag en kry sjöbuss, och jemte sin kamrat, Christen Bengtson, alla naturforskares vägvisare i Bohuslän, åtog sig att föra bäten till Stockholm kanalvägen — och han hade säkert icke tvekat att dermed göra vida vådligare färder. Med honom följde, till Mörko, der bäda voro så godt son hemma, Silfversvärd och den yngre Wright, och desse hade alltför mycket saknat ungdomens glada mod, om de icke funnit behag i en sädan resa, äfven om kassan, såsom någon gång plägar hända, var jemt slut vid framkomsten. Vid det upprepade påståendet, att hela samlingen af inhemska hafsdjur och snäckor, af musei tredje afdelning, skulle vara gjord af Silfsersvärd, torde det slutligen kunna med skäl anföras, att nuvarande intendenten för denna samling, från 1832 till 1852, tillbragt somrarne af elfva år vid Sverges vestra kust, och ett och ett halft år vid det nordligaste Norges, ensamt för att studera hafsdjuren och samla af dem för museum; och han vågar tro, att frukterna af hans bemödanden ej varit alldeles obetydliga. Hvad sist angår de andra elfva är, under hvilka samme intendent skall hafva förgätit att inspektera de kistor, lärar och säckar fyllda med snäckor och hafsdjur, som prof. Fries med Silfversvärds tillhjelp skall hafva samlat, så är den tideräkningen nog dunkel för hvarje musåets besökare som vet att prof. Fries redan före sin död 1839 sjelf hade ordnat och behörigen etiketterat frukterna af sina resor i Bohuslän, och att den afhandling Index Molluscorum etc., af nuvarande, sedan 1841 anställde intendenten, hvari framställes just den del af vår Fauna som här är i fråga, utkom 1846, och visserligen icke var påbörjad samma år den trycktes. Stockholm den 4 Juni 1845. Carl J. Sundevall. Carl M. Boheman. SS. Loven, Intendenter vid det zoologiska riksmuseum,. (Insändt.) Sedan Kongl. Maj:t till dess kammarkollegium och statskontors handläggning öfverlemnat utarbetandet af landtstatens lönereglering i dess detaljer, vore det för mängden bland denna tjenstemannaklass i högsta grad Kaokvärdt att frågana heradning cmenam afgifvanda