Aftonbladet – 2 juni 1855, sida 2

det alltid har varit beredvilligt att medgifva; i ord, och:vi hafva: icke vunnit någon utmärkt seger, som sätter oss i stånd att vrida den urocRysslands. händer:.; Ochi derföre säga vi, att detta stretande efter fred midt under ett oafgjordt krig, detta förfarande att lägga hariden på plogen och vända om förr än mån uppkört. halfva fåran, denna ömsinta, dröjande blick, som man så svårmodigt kastar bakom sig, dessa upprepade afskedsord i trots af oförmågan att bestämma sig för afresan, — allt detta är icke passande, icke vsligt. Det befordrar ett lamt krig; det låter oss befara en ihålig, värdelös ocu vanhederlig fred. Dettavär dubbelt skadligt. Huru kan ett land fullfölja en krigisk politik med eftertryck, beslätsamhet. och en såmnad vilja, om dess råd äro deladt och dess lynne är stämdt för freden; dess tankar riktade på frågan, icke om hvad det kan med makt tillkämpa sig, utan om det minsta möjliga som man med anständighet kan taga för sig; så länge det känner att alla de offer af menniskoblod och penningar det kan blifva uppfordradt att göra, redan i morgon dag kunna göras fruktlösa och onyttiga medelst något oväntadt protokoll som man underskrifver i en främmande hufvudstad? Huru kunna vi uppväcka eller underbålla vår entusiasm för en kamp som rörer en så obetydlig stridighet, att den kan hvilken dag som helst bringas till slut genom en så skickligt stiliserad paragraf att båda parterna kunna antaga den? Vi kunna fäkta skarpt och uthärda mycket för att slå tillbaka och binda händerna på en farlig och kolossal fiende, hvars äregirighet vi veta vara på en gång gränslös och:oförsonlig; vi kunna knappast hafva hjerta till att uppbjuda hela vår kraft och utgifva våra dyraste skatter för ett än damål så tvifvelaktigt och svårt att bestämma, att det till och med möjliggör sådana utspunna och släpande diskussioner som de, hvilka hafva pinat och uttröttat oss med en förhoppning, gäckad under tre hela månader. Och krigshären på Krim ! — Huru skall detta beständiga pratande öm freden, detta ängsliga gripande efter densamma, verka på dem som kämpa. våra strider framför denna mäktiga fästning? Skola de rycka i fält med högstämda förhoppningar och beslutsam vilja, eller skola de finna sig i författning att uppgöra helgjutna planer och anordna allt för ett storartadt och afgörande fälttåg, så länge telegrafen håller dem i en feber af ovisshet genom sina dagliga rykten om fredspreliminärer, som man just håller på aft afsluta i Wien? Eller med hvad hjerta kunna generaler gifva ordres till det farliga anfallet, eller soldater storma de dödsgdigra brescherna, med den arrigre-pensge i sinnet,att redan nästa morgon, då deras flagg svajar på de eröfrade förskansningarne och deras vänner i tusental ligga döda och döende vid deras fötter, tidningar kunna hinna dem att freden blifvit proklamerad, att all deras dyr;öpta ära är förspilld, och att hela detta fruktansvärda blodbad kunde hafva varit sparadt? Om det finnes en tanke mäktig att förlama den starkaste arm i sjelfva ögonblicket af en hårdnackad kamp, så är det utom all fråga den tanken, attisamma ögonblick sannolikt en händelse eger rum annorstädes, som skall göra nederlaget oskadligt eller segren onyttig. Ingenting kan vara mera bindande än föregående bevisning, .och vi böra hoppas att man hädanefter skall slippa höra talas om alla vidare bedrägliga förespeglingar om en fred som icke: får afslutas, och icke kan med någon anständighet å de allierades sida afslutas; förr än den politiska situationen blifvit i grund förändrad. Under loppet af den ofvennämda parlamentsdebatten visade äfven lord John Russell på det klaraste sätt, att de ryska motförslagen i afseende på tredje garantipunkten voro alldeles haltlösa, och att om fred nu slötes skulle Turkiet ligga mer hjelplöst vid Rysslands fötter än någonsin förut. Med tillfredsställelse har man också erfarit, att med general Pelissiers utnämnande till fransk öfverbefälbafvare på Krim en ny anda bhfvit ingjuten i de militäriska operationerna, och de nyaste telegrafdepescherna visa att de allierade verkligen gjort sig till herrar öfver den i militäriskt afseende högst vigtiga Azowska sjön, utan att derifrån låta afhålla sig ens af Svenska Tidningen, som för några dagar sedan med så dräpande visshet förklarade ett sådant herravälde för en absolut omöjlighet.