Aftonbladet – 2 juni 1855, sida 2

middag, går han in på ett ställe vid Rue Rivoli, äter middag der, dricker kaffe och stiger upp för att gå. Han saknar sin hatt, han ser sig omkring, han är säker att han ställde den på stolen bredvid sig, han ser sig återigen omkring, han upptäcker en smutsig papperslapp hvarpå några ord äro kluttrigt skrifna, han tar upp den och läser följande: Jag har tagit er nya hatt — — men jag lemnar er min eviga tacksamhet ! Ett nytt utbrott af allmän munterhet följde på Clements berättelse. Du har förbättrat historien,, sade Daloney, der fanns icke ett ord om tacksamhet, eljest skulle jag varit nöjd; der fanns ingenting, med ett ord, i stället för min vackra kastorhatt, annat än ett gammalt uselt, trasigt exemplar af en chapeau, så usel att den sämsta torpare icke skulle vilja begagna dem, En sådän skulle taga sig väl ut i hatt, sade Vincent, stänker ni icke: det, professor? vändande sig till Wahlen: Jag tänker aldrig så snart efter middagen. Det stör min matsmältning. Huru högtidlig du blir! Hör, Franz, berätta oss historien då Wahlen var och såg taskspelaren: pJa — ja — berätta den gernas, sade Wahlen allvarligt, om det kan roa sällskapet. Berätta, berätta, Franz,, ropade ett halft dussin. : Jag kan meddela den i korthet. Wahlen och Jag gingo för att se en taskspelare som hade sina förevisningar i hörnet nära Odeon. Vi hade plats på första bänken. Under representationens-lopp, begär. han att någon skall komma inpå scehen föratt vara behjelplig vid en trollkohst.. Han nickar åt Wahlen, hvilken i detta ögonblick vat långt borta med sina tankar. Wahlen reser sig genast. Bland annat ber han Wahlen lemna honom en na