Aftonbladet – 2 juni 1855, sida 2

kast och strukit ut och åter försökt — det går, icke.n . Hvarför gör du-icke som många af din profession förr gjort? Hvad då?p Uppgör ett litet ackord med den gamle herren på nedra botten., Nej, det vill jag icke. Jag tror på den onde, men anser honom icke för skicklig artist — han målar med för starka färger.n Han tecknar väl, det måste du medgifva, sade Vincent. Han är icke ett föremål att skämta öfver, det är det vissa, svarade Franz. Franz är nedslagen, tror jag.o Om så är,, sade Clements, är det just som sig bör. Ni känner ordspråket — svårmod är tyskens karaktersdrag — qvickhet fransmannens — galanteri spaniorens — kärlek italienarens — och, jag är nästan för blygsam att utsäga det, förstånd engelsmannens. Den lyckliga föreningen af alltsammans finner ni endast hos amerikanaren — hm! sade Vincent skrattande. Men se så, Franz, få vi springa upp i ditt rum och se hvad du gjort? Gerna, men taflan kan jag icke visa er. Tre eller fyra af oss följde vår vän upp i öfversta våningen af huset, der vi naturligtvis många gånger förr varit. Rummets utseende liknade hvarje artists. Man såg de vanliga anordningarne: för att erhålla den rätta dagern, stafletten m. m., en eller två ofulländade målningar, några utmärkt goda taflor och flere stående på golfvet vända mot väggen. Vill du icke gifva efter och visa oss taflan, ehuru den icke är fullbordad?, sade Vincent. Med dessa ord tog han uti ett af de större styckena af målad duk, hvilken var ställd