Aftonbladet – 31 maj 1855, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. — Rossini, hvilken såsom förut är nämnd företsgit en resa till Paris, men af afsky för allt hvad jernbanor och ångfartyg heter verkställer denna resa i vanlig vagn, ankom till Aix i Södra Frankrike den 13 Maj, utan att genomresa Marseille. De talrika beundrare af hans snille, som fannos i sistnämnde stad, hade till hans ära infunnit sig till en högtidlig uppvaktning, som han likväl var tvungen att afböja, emedan hans sjukdom, som bekant, är en till det högsta gången nervretlighet. Anländ till Aix beslöt han dock, trött vid den långa resan, att begagna jernvägen till Paris. Han lät föra sig i sin vagn till den två timmars väg aflägsna byn Rognac, derjernbanan Marseille-Paris går förbi. I samma ögonblick som han ankom till Rognac, nalkades vagntåget på jernbanan, han varceblef på afstånd ångan från lokomotiven, börde dess susande och maschinistens pipa. Han blef då blek som ett lik, en häftig darrning genomfor hela hans kropp, ban befann sig i denstörsta själsspänning, och under detta feberaktiga tillstånd befslite han posti!jonen att åter vända om till Aix. Dit anländ, ombytte han hästar och har nu fullt och fast beslutit att i vaga och med korta dagsresor fullborda den återstående vägen till Paris. De få personer, tom hade lyckan att se maestron utider hans kortas uppehål i Aix, lemna de sorgligaste skildringar af hans förstörda melankoliska utseende. — Elfva fåstmör om en fästman. I staden Cincennati i Förenta Staterna utgifves en tidning med namnet The Cincinnati Enqvirers. Huruvida denna tidning brukar göra sig skyldig att fara med uppgifter till allmänhetens förvillande, är en svår sak att på så längt afstånd kunna kontrollera ochi följd deraf äfven att afgöra huruvida nedanstäende, frän nämde tidsing hemt.de, underhällande berättelse är sann eller icke. Saken tycks dock ega, om man så fär uttrycka sig, ett inre bevis för sin äkthet uti den förtrytelsefulla ton hvarmed den af tidningen omtalas. Berättelsen har till öfverskrift En prest som förlofvat sig med elfva fruntimmer på en gäng och lyder i öfversät:ning sälunda: Vi hörde i går talas om en hel rad af bofstycken, utförda af.en riktig ulf i fårakläder och af den beskaffenhet, att de böra vara tillräckliga att förhjelpa den ärevördige bedragaren till tukthuset, när han engäng päträffas. Hans namn är John Howard Wilson och han brukade för nägon tid sedan predika i Cheviot. Begäfvad med en hal och slät tunga och ett irställsamt utseende, gjorde han sina eröfringar utan åtskilnad bland förstadens ogifta skönheter, och med sidan framgång att han var förlofvad med ej mindre än elfva på en gäng; af nigra bland dem hade han lånat pengar under förebärande a:t de skulle användas till de nödvändiga arrangementerna för bosättningen. Af ett ungt fruntimmer fick han 50 dollars, hvilka han lade mellan bladen i hennes psalmbok, för att begagnas dagen före brölloppet; men då hon fick höra talas om hans bragder, såg hon efier i gömställ:t och fann sedlar ne putz wegn. Upptsckten af hans mångfaldiga förbindelser gick så till, att ett par af de bedragna en dag händelsevis kommo att mötas i en elegant butik här i staden. Sedan de igenkänt och helsat på hvarandra, besägo de varorna och gjorde sina uppköp. Eget nog, Sfverensstämde deras smak härvid så mycket, att missen n:o 1 förklarade för miss n:0 2, att hon fann detta högst märkvärdigt. Miss n:o 2 genmälte, att hon tyckte detsamma, men om hon (miss n:o 1) kunde tiga med en hemlighet, skulle hon tala om nägonting för henne. N:o 1 lofvade (och hvilken qvinna skulle ej gjort det?), att aldrig ett enda ord skulle komma öfver hennes läppar. Hennes vän hviskade då, röd som en pion i ansigtet, i örat på sin vän att hon ämnade gifta sig. Med hvem? utropade den öfverraskade N:o 1. Nytt tysthetslöfte, och den ärevördige John Howard Wilsons namn smög sig sakta öfver hennes läppar. Hvem? utropade N:o 1, och hennes förväving förbyttes i det dystraste allvar. Namnet upprepades om igen, med. den verkan på miss N:o 1; att om ej vatten och eau de cologne hastigt blifvit anskaffade, hade hon ganska säkert dånat framför disken. Sedan hon åter kommit sig före så mycket, att hon kunde förklara anledningen till sitt :!lamående, underrättade hon miss N:o 2, att äf-n hon stod i begrepp att gifia sig med den årevördige bedragaren, och att hon just nu var ute för att köpa åt-killigt som behöfdes för brudklädseln. Nytt uppträde. Åter igen måsta eau-de-colognen : och vattnet fram, för at: rädda miss N:o 2 frän samma Mine bartedllnntasnrd ialla re nera ke tanten