) En författare i Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning för den 11 Maj fäller om detta skriftställeri följande oblidkeligt mördande dom : Hade den gamle bekante förf:n åtnöjt sig med att upprepa grefve Ps lexa, och uttänja dea2 med vare sig ömma eller starka variationer, så hade man kunnat låta honom göra detta i godan ro, tänkande att arbetaren är sin lön värd, man bör ej binda munnen på oxen då han tröskar, 0. s. v., men då han ej aktat för rof, att med vanlig, men derföre ej ursäktligare framfusighet och oförsynthet stämpla dem som uttalat en annan n. b. oköpt mening, såsom de der handlat af samma motiver som han sjelf — detta allt förmodligen i den sjelfförblindelsen, att ingen vågar svara på hans tal, derföre att man ej på länge bemött detsamma annat än med föraktets tystnad — då bör han åtminstone frän något båll tillrättavisas, och erinras om, att fast man spelat bankrutt på allmän akt ning och anseende, så har man dermed icke köpt sig privilegium att ostraffadt få angripa hvarje annan menniskas heder och ära. Väl är det sannt, att angreppet i hans mun är ganska oskadligt och icke betyder stort mer än liknande angrepp ifrån det illa kända blad, hvarät han välvilligt lånat och förmodligen ännu länar sin penna; men det är dock nödigt att nägon gång blotta halten af ett slikt skriftställeri, icke för att göra varan billigare — ty de som vilja köpa den ock må få tetala — men för att stämpla det såsom det förtjenar.