Aftonbladet – 24 maj 1855, sida 2

vadligt satt, yttrat ililiga Ssyinpatler lor en Narmare och varaktig förbindelse mellan de tre nordiska rikena. —— — Man läser i tidningen Upsala, för den dde sig i dag om ändsmälet med aka styrelsens lesk härstädes, hvilke le: iska ku ga? oss anledning till noggranva efterforskningar, s0a dde till högst besycnerliga och beklagansvärda re .ultater. Juridiska fakultetens hrr professorer sko!: nemligen hafva i dag f. m. genom eu akademidrän varit befallde till H. K. H. : n, som dervid till dslat dem en muntlig föresiällaiag, varning, skrapa eller hvad man vill kalla det, för deras sednast vidvagoa åtgärder i afseende på bestridander af den le diga Delldenska professionen, derutinnan att de frö: trycket dristat sig utgifva i allmänhetens händer dhärom sednast hos Kongl. Maj:t vexlade handlingar. Denna gäng skulle sak:n nådeligen få förblifva vid denna verniog, men strängare åtgärder icke uteblifva om förnyade acledningar dertill förekommo. Uangefär sädan har kanslerns föreställning varit; ordalagen känna vi icke. Joridiska fakultetens brr professorer hafva sålunda af sin högste förman blifvit formligen tillkallade och skrapade eller varnade derför att de i allmänt iryck, utav kommentarier, förklaringar och tillägg bekantsjort, såsom titela på den lilla broschyren lyder: Handlingarne uti det af Kongl. Maj:t den 25 Jan. 1855 sfgjorda mål, angäsnde juris professorers skyl dighst art, jemte egna embetsgöromäl, äfren sköta sligganden som tillhöra en ledigvarande juris profes sion. Skrapan har sälunda framkallats af det brak al tryckfriheten, hvilket dessa professorer för vinoan 12 af nödig upprättelse i allmäana opinionen härigenom gjort, och hvartill Sverges, af konung, akxademikansler och alla myndiga medborgare besvurnoa grundagar dem obestridligen berättigat. Hvarje svensk man, som inser vigien af och siskar grundlagarnes samt, i detta fall, specielt den oskattbara tryckfrihetens helgd, mäste i konstitotionalitetens intresse djupt beklaga detta nedslående försök att qvälja medborgare i och för begagnande! af en bland de dyrbaraste rättigheter, hrilka besvurna grundlagar tillerkänna en hvar. Mindre för ärendet i fråga, som är enstaka och öfvergående, än för de härigenom yppade grundsatser, som i framtiden kunna vilja söka sig en vidsträcktare och vådlig tillämpning, är denna tilldragelse af yttersta vigt, och borde derföre icke förbises af pressen i allmänhet, om den ville sjelfständigt fullgöra sina åligganden, hvaribland väl förnämligast m54 räknas skyldigheten att bevara den dyrbara tryckfriheten. Ehvad en kanslersstyrelse för ett universitet än må företaga sig och anse med misshag, borde den väl i bildniogens välförstådda intresse aldraminst låta komma sig till last att muntligen eller skriftligen ogilla ett fullkomligt konstitutionelt öruk — här är ingalunda frågan om missbruk — al bildningens verksammaste häftyg, tryckfriheten. Men då det egentliga kanslersembetet, som enligt 45 Regeringsformen aldrig fär innehafvas hvarken af Svem rikes Kronprins oeh Arfurfste eller Prinsar af det konungsliga huset, nu naturligtvis måste skötas af en oansvarig kaunslerssekreterare — och denne dertiill nyss varit rysk undersåte, som möjligen ej ännu glömt de ryska styrelsemaximerna, hvilkas rättesnöre är det absoluta godtycket; så kan tillkomsien af dylika varningsscener lätt förklaras, ehura de dermed dock icke äro rättfördiade. Andra oansvarige rådgifvare torde ej heller sakoas.n Enligt underrättelser, som vi på enskild väg erhållit från Upsala, lärer ofvanstående notis så tillvida behöfva beriktigande, att det ej var juridiska fakulteten in corpore, utan endast två af dess professorer, som voro kallade till H. K. H. Kronprinsen för erhållande af den nådiga skrapan. Vi erkänna att vi lika litet kunna begripa, med hvad rätt H. K. H., hvilken sjelf besvurit Sverges rikes grundlagar och följaktligen äfven tryckfrihetsförordningen, kunnat skrapa någon svensk medborgare för utöfningen af sin i samma grundlag åt hvarje svensk man högtidligt tillförsäkrade rätt, som vi äro i stånd att utgrunda, hvad fog Kongl. Maj:t hade att uttrycka ett misshag öfver juridiska fakultetens begagnande af en densamma lemnad besvärsanvisning, på samma gång fakulteten likväl genast ställde sig kanslersembetets beslut till efterrättelse. Den gröfsta brottsling har enligt svensk lag rätt att hos den högsta samhällsmyndigheten söka ändring i underordnade myndigheters beslut och i offentligt tryck framlägga dertill hörande handlingar. Atten sådan rätt nu skall förmenas män, som stå i spetsen för fäderneslandets rättsvetenskapliga bildning, och att dess. genom nådiga och allernådigste skrapor skola qväljas i och för utöfniogen af denna rätt, synes oss endast möjligt under förutsättningen af någon på hög ort rådande föreställning, att bevarandet af de rättigheter som genom Sverges rikes grundlagar och genom högtidligt besvurna fördrag blifvit dess inbyggare tillförsäkrade, ej längre för svenska folket har något värde.