Aftonbladet – 23 maj 1855, sida 3

icke någon hjelp.. Plötsligt uppgick en ny tanke inom honom. Louis, gick du förbi Hötel de Ville? Ja., Hvad föregick der? Jag såg hvarkenh åt höger eller venster; jag vet ieke: Nå, men hvad hörde du? Jag hörde hur man ropade Vive Tallien! och besynnerliga skrik och läten; någon sade att nationalgardet upplöste sig och hade öfe vergifvit Robespierre samt att folket omringade Hötel de Ville. Gud vare tack, då finm nes något hopp. Du kommer i rätta stunm den; kom låtom oss gå. Om Robespierre faller kan du måhända frälsa grefven. Han är vid Rue S:t Martin; uti samma fängelse är madame de Fontenay, Talliens väninna, hvil ken Robespierre bäktat. Den förre skall skynda dit, så snart Robespierre är störtad, för att befria madame; der blir stor oreda och förvirring. Jag känner fångvaktaren; jag mås ste vara försigtig; men jag skall utleta hvar grefven och damen sitta fängslade. Sedan skall jag lemna dig qvar hos fångvaktaren; krisen kan icke dröja en dag till. Vänta tills du hör dem komma, ropa då Vue Tallien! spring omkring, hoppa, dansa som en galning — laga att fångvaktaren skyndar sig att släppa ut madame, befria du grefven och ila genast derifrån; återvänd icke hit; begif dig ur staden medan förm virringen ännu råder. Kom, låtom oss gå genast., Jag gick. Jag fann att Maurices rekommendation hade stort inflytande på fångvaktaren, och jag fann, hvilket var ännu bättre, att han var en gammal vapenkamrat, som tjenat vid samma kompani som jag. : Vi omfamnade hvarandra; vi voro som tvenne bröder; ingenting mera lyckligt kunde hafva inträffat. Jag vän, tade timma; efter timma; just som jag bör. jade förtvifla öfver dröjsmålet, hörde Jag den väntade signalen. (Forts.)