STUDENTÄFVENTYR I PARIS. RICHARD B KINBALL. ) Öfversättning. Louis Herbois tystnade, tog fram sin näsduk och snöt sig med sådant eftertryck att det genljöd i rummet, gnuggade sina ögon, liksom för att få bort någonting som kommit uti dem, och fortfor: ,Hvar och en som sett henne vid olika tillfällen skulle kunnat svärja på att jag hade två små qvinnor som gäster, i stället för en. Hon var så lekfull, odygdig och skämtsam; så liflig och yr, gjorde mig små spratt, roade Agathe och lekte med sin man; men emellanåt, som jag nämt, var han äter så stilla, så tankfull — så olik sig ...! Flere månader förgingo ungefär på samma sätt. Grefven repade småningom mod och vågade sig ofta hemifrån. Två gånger hade han varit inne i staden, men hans hustru var uti så stor ångest under hans frånvaro, att han lofvade henne att icke mera begifva sig dt. Han fortfor likväl att vara sorgsen och orolig; han visste garska väl att det skulle vara en galenskap att lemna detta gömställe; men ban kunde icke förmå sig att vara tålig. Men tro icke monsieur att refve de Choissy älskade sin hustru minåre än förr; långt derifrås. En man är en man så långt verlden räcker; grefven kände sig som hvar och en skulle känna det, om man fann sig rosta bort som en gammal musköt som blifvit ställd i ett hörn på en usel vind. Jag hade sett verlden och visste hur det stod till med honom. Men hvad kunde man göra? I Paris blef det allt värre ) 8e Aftoubl. n:o 118 och 117.