Aftonbladet – 22 maj 1855, sida 3

— Den ömtåliga frågan om de rekommenderade, till Stockholm adresserade bref, som blifvit inlemnade på postkontoren i Wisby och Kalmar, men sedermera spårlöst försvunnit, börjar i hög grad ådraga sig allmänna uppmärksamheten. Landsortspressen behandlar med utförlighet ämnet, och de upplysninr som dervid framdragas lägga i dagen jet häpnadsväckande tillståndet inom en för landet så ytterst vigtig institution som postverket; och detta tillstånd visar sig vara frukten af ett befordringssystem, vid hvilket det gått så långt, att man icke i ringaste mån efterfrågat ens skenet af rättvisa; der det ej ens i aflägsnaste mån varit fråga om huruvida de utnämde förstått eller förmått att sköta sina befattningar. Under närmare en mansålder, som detta afskyvärda system nu florerat, har den fria pressen icke tröttnat att ifra deremot och folket har, beklagligt nog, till den grad fått vänja sig vid de skriande orättvisorna, att det börjat anse dem såsom alldagliga, ja helt naturliga saker. Men, krukan går så länge till brunnen tills bon spricker,, säger ordspråket; följderna af det rättsvidriga systemet måste en gång mogna, och denna stund synes nu nalkas. De nyligen timade händelserna tyckas vittna derom. En insänd artikel i Östg. Correspondenten belyser på ett tänkvärdt sätt ifrågavarande ämne. Ins. säger sigha fattat pennan med anledning deraf att vederbörande synts. vilja vända all-männa uppmärksamheten på ett viss mellanliggande postkontor, och meddelar han derpå följande upplysningar om huru vid postexpeditionen tillgår och huru det står till vid postverket i Sverge: Bäde i Wisby och Kalmar blifva brefven, hopbuntade med segelgarn, inlagda uti med dubbla sömmar förfärdigade buldanspäsa:, som derefter ombindas med segelgara och förseglas med postkontorets sigiller samt Öppnas icke förr äh vid framkomsten till Stockholm: Postväskorna, hvaruti påsarne förvaras, öppnas deremot en eller flere gånger under vägen, -påsarne förblifva alltid, som sagdt är, orubbade,