Aftonbladet – 21 maj 1855, sida 3

så mäktiga riken blott denna plan och derom blifva ense — hvem kan då betvifla att de också skola förmå att realisera den? Det splittrade Norden är och skall alltid förblifva under osäkerhetens tryckning och tyngden af en I tillväxande fruktan för sin framtid. Intet verkar mera förlamande på kraften; Verksamheten och utvecklingen än ovisshet och fruktan; de skola under tidernas lopp utsuga natio-: nernas märg och slutligen göra dem till ett nästan frivilligt byte för mäktiga. grannar; ty intet är olidligare än ett mellantillstånd; I man föredrager till slut: sjelfva tillintetgörelsen framför den eviga oron, liksom . fågeln, som till slut kastar sig i svalget på den orm, hvars byte han: känner att han måste blifva; Har :då Norden mer än ett val? Och är icke de ta val herrligt? Tyckes icke försys nen hafva bildat och bestämt Norden till en stat? De nordiska rikena bebos af folk; som icke allenast hafva utgått från samma rot, utan från samma gren på den stora germaniska folkstammen. De tala samma språk, bafva samma forntid och historia, tillhöra samma religiösa trosbekännelse och stå ungefär på samma politiska utvecklingsgrad, il det de hylla den konstitutionella monarkien, el statsform, som mer än någon annan ännu pröfvad statsform är d:n politiskt mest fullkomliga — en fullständig sammansmältning af den absoluta monarkien och demokratien, ex borgen föratt nationerna redan hafva hunnit en så stor politisk mognad och utveckling, att de äro förbi den tid då staterna sökte sin lycka och storhet i utvidgningen af sitt herravälde öfver grannländerna — tendenser, som karakterisera absolutionen och den der1 med beslägtade demokratiska republiken. Nordens länder bilda nästan, ett för sig afslutet helt, då de blott mot söder och nordost gränsa till europeiska kontinenten och såledeg ha. gränser som lätt kunna försvaras. De innesluta fruktbara slätter, sköna dalar och mäktiga fjäll och äro rika på materialier, på ämnen för en framtida stor utveckling nästan i hvarje riktning. De särskilda länderna supplera härvid hvarandra; hvad detena saknar, det har det andra i öfverflöd. Nordens folk är kraftigt, ungdomsfriskt och begåfvadt, lämpligt för en högre odling. Det är förnöjsamt, uthålligt, läraktigt och krigiskt. Det förenade Norden skall redan nu kunna uppställa en vördnadsbjudande krigsmakt till lands. och vatten, stark nog för att försvara det: emot hvilken fiende som helst. Dei svenska landtmakten har förvärfvat sig ett stort europeiskt namn, och danskarne visade under de sednaste krigsåren, att de kunde mäta sig med Tysklands bästa trupper. Nörrmännen hafva häfdat sin, duglighet såsom sjömän bland Europas yppersta sjöfarande nationer. Hade Norden förr varit förenadt, så skulle Finland hade haft gin flotta väl bebållen i Köpenhamn. Och hvilken framtid förestår icke det förenade Norden? Betrakta Storbritanniens tillväxt sedan Englands och Skottlands förening eller från den period, då de brittiska öarne utgöra blott en. stat, och man skall finna, hvilker kraft trygghet och lugn förläna, huru de mångfaldiga nationernas förmåga till framåtskridande i kultur och rikedom, makt och lycka. Lugn och säkerhet emot inre och yttre fiender utgöra den bästa häfstång till stor utveckling i andliga och materiella riktningar, och de skola aldrig med fullkomlig säkerhet för framtiden vinnas förr än Norden blifver förenadt. Först då kan aningen om Nordens stora framtid mogna -tilt verklighet; ty medvetandet om atttillhöra en stor och mäktig nation skall sporra företagsamhetsandan -och egga täflingslusten, och vissheten att. alltid och öfverallt vara under dess mäktiga beskydd .skall stärka modet och utveckla kraftem: till nya och djerfva företag. Att tillhöra en stor stat utvecklar och skärper blicken öfver nutid och framtid och: verkar derigenom välgörande och utvidgande på nationalandan, som mer och mer skall frigöra sig från småaktiga ; afseenden vid bedömmandet af inre och yttre förhållanden. Aldrig mognade och utfördes stora och vidtomfattande . bandlingar i en liten stat. Dessa fordra stora stater, då de erfordra användningen af stora andliga och nateriella medel, hvaröfver små stater icke kunna förfoga. Venedigs och Genuas makt, rikedom. och anseende började, stodo och föllo In deras kolonialbesittningar och ckunde alrig ha vunnits utan dessa. Norden förefiadt är stort nog för århundradens tyngd; det splittrade Norden har icke under ärhundräden förmått höja sig till mäkt, anseende och rikedom. Det har haft lysande perioder ,men saknat styrka att fastbålla och utveckla det förvärfs :vade. Vi tala också mycket om och äro så stolta öfver att nordboen är fri. I ett afseende är tta också sanning, ty få nationer åtnjuts samma frihet inom sina gränser, som . nordn. ,: Men annorlunda förhåller: sig: saken, när :nordbon beträder främmande länder. Der skall .han känna. sig obeskyddad och: ofta djupt kränkt och -förödmjukad, på grund ?at den totala obekantskap som råder rörande håns folk och hans fädernesland, hvaröfver han tror sig, berättigad att vara stolt. En ryss: ehuru han är träl i.sittseget land, känner sig friare. .ochrstoltare utom detsamma än den fria: nordbon, emedan han väl vet, att han öfverallt åtnjuter den aktning och det beskydd, söm hans mäktiga fädernesland i fullt ; mått är i stånd att förskaffa honom, c );: :Hvilket offer fordra: väE-från de: sörskilda nordiska: nationernas sida för att uppfiå de ännu vara en svensk provins, och Danmark otvifvelaktiga och stora förmårer, som skulle härflyta af deras förening till en stat vis å vis andra stater? Jag tror intet. Man blefve nödsakad att bortkasta en stor portion nationella fördomar och nätionel egoism, men. det är) skatter, som man. ej bör gömma spå, ty de utaårma en nation i stället för att göra henne rik på moraliskt goda egenskaper. De kärskilda rikena behöfva ju icke uppgifva den sätskilda nationella oafhängighet, som de åtnjäta, om de än ingå isen fullkomlig union. De kunna för främtiden bibehålla sina sär