Aftonbladet – 21 maj 1855, sida 3

, , Om en nordisk union. (Slut från fredagsbladet.) Då som nu var. Nordenj, näst Orienten, det mål för territorial utvidgning som Ryssland hade i sigte. Utvidgningen i Orienten visades i perspektiv för Ryssland. Utvidgning i Norden medgafs i verkligheten. Ryssland är ännu icke besegradt, oci, freden är svårligen nära, Krigets gång: och omskiftningar äro osäkra, Nordem bör väl vakta sig för att äfven denha gång blifva dess .slutliga mål, det medel hvarigenom: freden; åter upprättas i Europa. vad en gång skett förut kan lätt ske ännu en. gång. England och Frankrike kunna åter komma i fientligt förbållande till hvarandra och begge söka Rysslands rallians.: Under ett sådant, förhåMande skulle dessa makter svårligen nu mera än förr betänka sig på att betinga sig densamma genom medgifvanden i Norden. — Norska Finmarken t, ex..är ett-land som på grund af:så många.och isfria hamnar vid norra Ishafvet och genom sina betydliga fiskerier skulle vara af utomordentlig vigt för Ryssland; som blott behöfver en. stark rochvälorganiserad: marin för att vara verlders ! mäktigaste rike; ooh ingen betviflar väl på allvar att Ryssland både skulle emottaga eftergiften och vara. i stånd att förvärfva sig den; gå länge: Norden ärj splittradt, eller att Norge och Sverge genom en sådan förlust skulle nedsjunka till en .rysk vasallstat,: en stat, som väl till namnet kunde bevara sin oafhängighet ännu någon tid, men gom i verkligheten skulle regetas efter ryska ingifvelser. Men det är icke ensamt Ryssland, som hotar Norden. Det har i Tyskland en nästan lika farlig granne; Händelserna 1848 bevisade: fullkomligt två för Nordens framtid särdeles vigtiga tendehser, som jäsa inom det stora tyska folket — nemligen ett starkt sträfvande efter enhet och derigenom efter: ett kraftigt uppträdande på verldenf skådeplats, odhj-då historien har lärt att, hafvet är den nödvändiga vägen till ära. och. makt,, a när enheten väl är vunnen, eröfringen af Danmark, som . var bestämdt att blifva -Tysklands amiralstat. — Betraktar man öga gakernas gång i, Tyskland, så :tror jag att man blir öfvertygad att enhetsverket i all stillhet der gör starka, fratasteg, och sedan står förs värfvandet af Danmark för dörren. Är Tysklant organiseradt till sett stort politiskt helt, så skall Danmark. icke länge kunna motstå påtryckningen från söder, isynnerhet som två af landets delar äro tyska och en tredje redan starkt påtryckt af Tyskland. Men tag Danmark bort från Norden och det har mistat sin halfva styrka; genom Danmark vill