Aftonbladet – 16 maj 1855, sida 2

iom militäranstalter i alltför öfverdrifven måtttock i förhållande till landets tillgångar. vägges härtill att de fullkomligt förryskade inspråken och vanorna hos embetsmannaklass, del och borgare i Finland, att den nydanade inska nationalitetsandan hos massan, att finvarnes fullkomliga obekantskap med våra nuvarande förhållanden och vår okunnighet om leras skulle ständigt föranleda trassel; rifningar och oenighet, hvilka ryska ränker och oenningar säkerligen icke skulle. försumma utt underblåsa likasom i fordna tider, och att dessa olägenheter icke kunde undvikas varken genom amalgamation eller federation, så lärer det visst icke kunna ett ögonblick vara hos någon tänkande tvifvel underkastadt nvilketdera alternativet är för Sverge det önskvärdaste. v Vi vilja till föregående framställning, foga några få ord och äfven inlägga en-reservation. Insändaren anser att kriget mot Ryssland aldrig kan få någon fullfrarigång förr än Österrike öfvergår, och Preussentvingas att öfvergå på de vestra allierades. sida. Vi finna således att han häri är af diametralt motsatt öfvertygelse med Kossuth och många andra, hvilka i förbundet med Österrike endast se en ohjelplig hämmsko. på--vesterns bemödanden: Tns:s sats skulle vara riktig under förutsättning af full identitet mellan de båda tyska stormaktsregeringarne och .deras. folk; Kossuths är riktig under förutsättningen att dessa regeringar hafva motsatta intressen mot folkens. Hittills har man antagit att.Wienerkabinettet merat ärligt med sin vänskap för vestmakterna, väl icke af böjelse men af likhet i intressen, ehuru dess. handlingar varit mer än tillbörligt tveksamma.oclr dilatoriska. Det tycks emellertid i detta ögonblick framskymta några tecken till en kris i förbållanden mellan Österrike och vestmakternas.-. De sednare hafva decisift förkastat Österrikes bemedlingsförsök och afskurit allä Vidare fredsförhoppningar, synnerligen, sedan det österrikiska mäklingssystemets varmaste försvarare i de vestra kabinetterna, fränske utrikesministern Drouyn de Lhuys, afträdt från sin plats för att lemna rum åt ea-mer-energisk vilja, och den närvarande engelska premierministerns förspillda anseende, i förening med den mäktiga mot den aristokratigka oligarkien riktade agitationen hos. Englands folk, med en fruktansvärd styrka freamdrifver den uppskrämda styrande klaässefi på en bana, på hvilken den hittills .så hårdnackat spjernat emot att röra sig. Och i bukgrunden af allt detta framskyrmtar allt tydligare och djerfvare tanken på -ett återstäldt Polen. Om ej engelska korrespondensör bedraga oss, så har en bland frukterna af franske kejarens Londonsbesök varit de förenade regeringarnes beslut att på gemensam kostnad uppsätta en polsk legion af landsflyktingarne i London och Paris, under den unge furst Czartoriskys beföl, och gårdagens tidningar förmäla att den unge fursten redan till en del af dem utdelat deras: fanor. Franska kejsarens tal till den; polska deputätionen, hvars blotta uppträdande var en politisk, händelse, synes ytterligare bevisa att vestmakterna ej längre äro så rädda att taga nationaliteterna till bundsförvandter som i början, då de ännu trodde sig kvnna besegra Ryssland på den legitima vägen, om detta uttryck kan tillåtas 0s8. Vädja vestmakterna till natisnaliteterna, så är det mer än möjligt, att österrikiska kabinettets långa tveksamhet slutar med en öppen anslutning till Ryssland; hvarvid det naturligtvis tar kungen i Preussen och några tyska småfurstar med sig. Detta vore rent spel; hvar och en komme då på sin naturliga plats, och den heliga alliansen finge på nytt svära reaktionen trohet vid Nikolai heliga pantalonger. Men med detsamma vore också revolutionens baner höjdt i hela Europa, och den nya ställningen, hvari ingen neutralitet;vidare blefve möjlig, skulle då blifva: vesterni förbund med folkrörelsen mot österns treheligakonungaförbund. På hvilken sida menar då vår insändare att Sverge skall ställa sig? För egen del hysa vi 1 detta afseend2 icke något tvifvelsmål.